Vi kan även säga att jag började min graviditet på 70 kg. Under graviditeten var jag inte så hungrig och aldrig sugen på godis så jag gick nog ner en del av min grundvikt och gick mest upp i vikt av fostret och fostervattnet samt några kilon på kroppen såklart. Jag landade som mest på 77 kg de sista graviditetsveckorna och var ganska smidig och rörlig bortsett från foglossning sista veckorna. Kunde gå hyfsade promenader och i skogen ända in till sista dagarna. Min gravidmage var näst intill borta direkt eller i alla fall inom loppet av några dagar/veckor eftersom det var kaos i början. Sov i stort sett ingenting den första tiden och försökte amma hela tiden vilket inte gick så bra då Sam inte tog rätt grepp. Jag var nere på 70 kg igen ganska direkt efter förlossningen.
Jag ska vara ärlig och tyckte att det var JÄTTESKÖNT att ha en "smal" graviditet eftersom det räcker att vara tung och otymplig bara av magen/vätska. Hade varit jättejobbigt med en massiv viktuppgång på det hela också. Man hör ju talas om folk som går upp typ 15-25 kg av sin graviditet. Kan även tillägga att jag kämpade på med amningen ihop med flaskmatningstillägg i cirka fem månader och i efterhand förstår jag ju nu att det såklart hjälpte mig att hålla vikten i balans (någon mer som snodde åt sig av mitt ämnesintag).
Så kom den tråkiga dagen då jag började känna att jag nog gått upp i vikt under sommaren i år och ställde mig på vågen och fick chocken! Hade smällt upp 6 kg i vikt på bara två månader (de två månaderna efter jag gett upp med amningen). Nu har jag tyvärr inte lyckats kämpa bort ett enda kilo utan snarare gått upp ett till två kilo till och är alltså nu uppe i en vikt som jag aldrig någonsin varit uppe i i hela mitt liv och har fått såååå nog av detta samtidigt som jag inte hittar ork eller tid till att bry mig när jag inte riktigt äger min egen tid längre. Dessutom ska tilläggas att jag börjar få ont i både rygg och knän och det skrämmer skiten ur mig! Dessutom sitter inget i garderoben som det ska (är ju inte hållbart att hela tiden köpa större storlekar) och jag har ett självförtroende nere på noll nu, tycker jag ser så himla blääää ut. Får så svullen kropp och ansikte så fort jag går upp i vikt och det känns inte som att det är mitt rätta jag helt enkelt. Svårt att identifiera mig med den här kroppen fastän jag lovade mig själv att inte döma mig så hårt efter graviditeten.
Hur som helst så sökte jag lite på mammaträning i min ort och hittade ett ställe som jag anmälde mig till med start 5/12 då anmälningstiden redan var ute så jag antog att jag missade det tåget. Men så idag fick jag ett mail att en tjej i gruppen hade hoppat av och att jag får platsen om jag vill. Varje tisdag och torsdag i tio veckor. Jag känner att jag för min egen skulle MÅSTE ta den här chansen. Få koll på min magmuskeldelning av en PT där och komma igång med träning på rätt sätt efter en graviditet så jag i framtiden kan hoppa på vilken träning jag vill och då känna mig trygg med att det är okej och att jag inte kan skada kroppen och magmusklerna på något sätt. Jag är skräckslagen men laddad och hoppas nu bara att det går okej att ta med Sam. :)
Var det här inget bra mellanmål att ha eller? Heheheh :D |