Har känt mig lite krasslig hela förra veckan och i helgen. Hela tiden lite feber/inflammationskänsla i kroppen på morgon och kväll och så är man hemma med två små (Wilma också) som vill ha ens uppmärksamhet och energi. Och ut och röra på sig lite måste man ju i regel varje dag men det tar ju lite extra på krafterna då. Det bryter liksom aldrig ut i någon fullfjädrad sjukdom som tur är!
I helgen muntrade N upp mig med en liten pannkakstårta. Det var ju inte igår man åt det om jag säger så. Frågan är om jag någonsin ätit det förut, jo säkert när man var liten nån gång. Det var smarrigt och en jäkla fiffig "rätt" med tanke på att man kan kombinera toppingarna/mellanskikten i oändlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar