8 månader nånting

Oj oj oj vad vi har haft ett par tuffa veckor bakom oss och fler tuffa veckor lär det bli. Sam är inne i en utvecklingsfas som hittills varit tuffast av alla. Han äter som en liten fågelunge, han är sur och tvär och grinig och har sovit jättedåligt på nätterna. Ibland har det varit så illa på nätterna att han har vaknat var tionde minut, ibland varje halvtimma/timma. Man är ganska slut när det är på detta sätt och att han dessutom som toppen av isberget heller inte sover ordentligt på dagarna. Superorolig! Dessutom har även lite tandkli och en superförkylning med nästan 40 graders feber kommit på samma gång som detta. Ja det har inte varit det mest muntra hushållet här.

Varje gång det blir tufft på den här nivån tänker jag att jag inte klarar mer och att jag inte orkar ha det såhär men sen tar man sig igenom några dagar, och några dagar till och så helt plötsligt kommer en dag och en natt då han sover bättre och livet planar ut lite mer. Nu har han två dagar i rad kommit in i lite bättre rutiner men samtidigt har jag själv varit sjuk så det har varit lite tufft i alla fall. Men samtidigt är nästan allt glömt och förlåtet när han charmar med sitt strålande leende och sitt lilla finurliga bushumör och hopp-och-skutt-attityd när allt börjat landa i hans kropp igen. Då finns det inget som är så bra som Sam, och när mamman i huset får lite dagstid att hinna andas och vila ut lite när han somnar ett litet tag.

Nu har vi dessutom kommit in i lite andra sovrutiner under dag och kväll än förut som verkar fungera bra för den lille herrn. Har förut nattat en liten Sam under skrik- och gapförhållanden men har äntligen hittat ett sätt att natta i lite mer lugn och ro. Förut har han sprattlat och sparkat och kastat med armar och ben, ställt sig upp var trettionde sekund och allmänt levt rövare. Efter lite googling insåg vi att vi nog försöker natta honom när han blivit lite FÖR trött. Man ska försöka natta innan de första tecknen på trötthet kommit, helst innan första gäspen/gnugget i ögonen. Det är ju jättesvårt, så nu går vi på när han börjar bli lite grinig och inte orkar leka mer eller när allra allra första gäspen kommer. Och när han ligger i sängen har jag gjort lite småändringar. Jag knölar in täcket under ryggen på varje sida så han ligger som en liten burrito så han inte kan sprattla som förut och så har jag börjat att smeka honom med en bestämt hand på hans bröst i en fast takt och det verkar vara mycket lugnande för honom.

Ja herregud, det är inte så lätt med barn när man i stort sett inte har någon som helst vana sedan innan. Men det är i alla fall inte omöjligt. :)