FC

På besök hos BVC blev vi tipsade om att vi var välkomna på gruppträffar för barn födda det sista kvartalet 2016 på deras familjecentral vägg i vägg och jag tänkte att det kunde vara trevligt att gå på för att få träffa mammor/pappor med barn i ungefär samma ålder som Sam. Första träffen tog vi oss nervöst iväg på förra måndagen. Är alltid lite nervös när man ska iväg på något nu med tanke på sov/mattider men Sam somnar i regel i bilen så på vägen dit tog jag en liten omväg som tog lite längre tid så att han verkligen skulle snusa in. Det fungerade bra men tyvärr vaknade han upp precis när ledaren för gruppen  började prata. Då var det en liten gnällig Sam som jag fick ta hand om och tyvärr missade jag lite info då. Det gick att stabilisera upp Sams humör med lite famngung och det blev en hyfsad träff i alla fall. Det var många bebisar födda i oktober/november så Sam var ju väldigt mycket mindre än dem men komiskt nog fanns också två barn födda både en och två dagar innan Sam och ännu mer komiskt var att vi satt i rad allihopa.

Andra träffen var igår då det stod hand- och fotavtryck på agendan. Denna gång var Sam väldigt trött redan innan vi skulle åka och hann väl kanske inte få i sig så mycket mat som han skulle behövt innan vi åkte iväg, men däckar man i babyskyddet redan i köket så får man skylla sig själv. Åkte direkt dit utan omvägar denna gång och Sam somnade som sagt in redan innan vi ens kommit ut till bilen. Även denna gång vaknade han upp precis när ledaren började prata men hade ett ganska glatt humör i cirka 20 minuter. Vi hann sjunga lite sånger och hann börja lite smått med fotavtryck innan Sams lilla humör brakade loss TOTALT. Jag gav honom mat vilket inte gav honom något bättre humör så det var inte så lätt att pyssla med den lilla grinollen med sig. I över en timme var det skrik och gap så fort han inte blev vaggad eller fick uppmärksamhet i form av gungning. Fick hjälp av en ledare som höll Sam ett tag så jag i alla fall hann trycka ett litet förkläde med Sams namn på.

I dessa stunder av övertrötthet är det så tråkigt att han bara inte ger upp och somnar när vi är iväg någonstans, han ska kämpa in i det sista med att vara vaken. Är väl för spännande att missa något. Och värmen man hinner få upp i kroppen vid minsta lilla gnäll är alltid ett faktum. Känns som man blir överstressad för minsta lilla gnäll när man är hemifrån. Här hemma kan man lätt söva honom när han börjar bli för trött, för det märks ju på humöret när så är fallet. Är han mätt, har torr blöja och är rapad så bör det ju vara trötthet på agendan när det är en liten gnällpelle som kommer fram.

Kvartalsträffarna kommer att hålla på till april så med tiden blir han ju lite större och förhoppningsvis mindre gnällig. Fotavtryck som jag hade tänkt göra på papper/textil får vi väl göra en annan gång eller köpa färg och göra hemma istället. Det blir oftast inte som man tänkt sig med en sådan liten krabat i sitt liv. Ett otroligt prövande för en mamma med kontrollbehov! :)