pannekegekege

Har känt mig lite krasslig hela förra veckan och i helgen. Hela tiden lite feber/inflammationskänsla i kroppen på morgon och kväll och så är man hemma med två små (Wilma också) som vill ha ens uppmärksamhet och energi. Och ut och röra på sig lite måste man ju i regel varje dag men det tar ju lite extra på krafterna då. Det bryter liksom aldrig ut i någon fullfjädrad sjukdom som tur är! 

I helgen muntrade N upp mig med en liten pannkakstårta. Det var ju inte igår man åt det om jag säger så. Frågan är om jag någonsin ätit det förut, jo säkert när man var liten nån gång. Det var smarrigt och en jäkla fiffig "rätt" med tanke på att man kan kombinera toppingarna/mellanskikten i oändlighet. 

FC

På besök hos BVC blev vi tipsade om att vi var välkomna på gruppträffar för barn födda det sista kvartalet 2016 på deras familjecentral vägg i vägg och jag tänkte att det kunde vara trevligt att gå på för att få träffa mammor/pappor med barn i ungefär samma ålder som Sam. Första träffen tog vi oss nervöst iväg på förra måndagen. Är alltid lite nervös när man ska iväg på något nu med tanke på sov/mattider men Sam somnar i regel i bilen så på vägen dit tog jag en liten omväg som tog lite längre tid så att han verkligen skulle snusa in. Det fungerade bra men tyvärr vaknade han upp precis när ledaren för gruppen  började prata. Då var det en liten gnällig Sam som jag fick ta hand om och tyvärr missade jag lite info då. Det gick att stabilisera upp Sams humör med lite famngung och det blev en hyfsad träff i alla fall. Det var många bebisar födda i oktober/november så Sam var ju väldigt mycket mindre än dem men komiskt nog fanns också två barn födda både en och två dagar innan Sam och ännu mer komiskt var att vi satt i rad allihopa.

Andra träffen var igår då det stod hand- och fotavtryck på agendan. Denna gång var Sam väldigt trött redan innan vi skulle åka och hann väl kanske inte få i sig så mycket mat som han skulle behövt innan vi åkte iväg, men däckar man i babyskyddet redan i köket så får man skylla sig själv. Åkte direkt dit utan omvägar denna gång och Sam somnade som sagt in redan innan vi ens kommit ut till bilen. Även denna gång vaknade han upp precis när ledaren började prata men hade ett ganska glatt humör i cirka 20 minuter. Vi hann sjunga lite sånger och hann börja lite smått med fotavtryck innan Sams lilla humör brakade loss TOTALT. Jag gav honom mat vilket inte gav honom något bättre humör så det var inte så lätt att pyssla med den lilla grinollen med sig. I över en timme var det skrik och gap så fort han inte blev vaggad eller fick uppmärksamhet i form av gungning. Fick hjälp av en ledare som höll Sam ett tag så jag i alla fall hann trycka ett litet förkläde med Sams namn på.

I dessa stunder av övertrötthet är det så tråkigt att han bara inte ger upp och somnar när vi är iväg någonstans, han ska kämpa in i det sista med att vara vaken. Är väl för spännande att missa något. Och värmen man hinner få upp i kroppen vid minsta lilla gnäll är alltid ett faktum. Känns som man blir överstressad för minsta lilla gnäll när man är hemifrån. Här hemma kan man lätt söva honom när han börjar bli för trött, för det märks ju på humöret när så är fallet. Är han mätt, har torr blöja och är rapad så bör det ju vara trötthet på agendan när det är en liten gnällpelle som kommer fram.

Kvartalsträffarna kommer att hålla på till april så med tiden blir han ju lite större och förhoppningsvis mindre gnällig. Fotavtryck som jag hade tänkt göra på papper/textil får vi väl göra en annan gång eller köpa färg och göra hemma istället. Det blir oftast inte som man tänkt sig med en sådan liten krabat i sitt liv. Ett otroligt prövande för en mamma med kontrollbehov! :)

Tomtkö

Vi står i tomtkö via kommunen, inte för att vi egentligen har bestämt att vi SKA köpa en tomt via dem, men mest för att det är lika bra att göra det IFALL vi i framtiden vill utnyttja det. Då är man ju glad att man hunnit få en bättre köplats om man stått i kön i några år. Vi tänker att det kanske kunde vara en idé att bygga nytt istället för att köpa ett redan befintligt hus ifall vi nu ska flytta. Vi kan tänka oss att bo både lite här och där men det tråkiga är ju förstås att det är så himla höga priser där vi vill bo allra helst. Vet inte varför det just ska vara så förbannat dyrt med allt åt Finspångshållet ända från innerstan, förbi Eneby och ut till Svärtinge i stort sett (vore ju väldigt praktiskt för oss att bo åt det hållet).
Igår informerade N mig om att kommunen planerar för ett stort område mitt emot Bråvalla där över 100 villatomter planeras, och då blev jag väldigt glad! Känns som ett perfekt ställe för oss att bo på! Nu vet jag inte om dessa planer är huggna i sten och jag vet inte alls när det i så fall rör sig om men börjar man ladda redan nu är man ju kanske redo tills dess, för det här med att flytta ifrån en villa känns ju kanske inte alltid så självklart och är ju inte alltid "bara" att göra. Spännande att se vad framtiden erbjuder!

Valentines -17

Första allahjärtansdag i Sams liv. Jag hade förberett överraskningar till N i omgångar, bland annat beställt Ghosts vin, men det hade även hans mor gjort till hans födelsedag så den överraskningen blev väl inte så lyckad. Jag bestämde mig också för att köpa lite kärleksfika från Miltons och att skicka en digital triss till honom. Sam fick ett så fint kort skickat på posten från sin farmor och Sam hade även själv skickat ett fint vykort på sig själv till sin farmor och mormor. N kom hem med en fin bukett blommor till mig och så fikade vi. Ja det var väl det trevliga vi hann att ha med tanke på att lilla herr Sam bestämde sig för att vara suuuupergnällig hela eftermiddagen och kvällen. Han var tydligen inte så värst förtjust i allahjärtansdag. MEN peppar peppar, i natt sov den lilla gnällspiken i 9 timmar i rad (!!!) förstås med lite smågnäll men ändå 9 timmar utan att behöva tas upp eller äta eller någonting. Det är nog sovrekord för Sam så det blev lite som plåster för såren för att han gnällde sig igenom allahjärtansdag! ;)