Julkrans

Vi var på Lundbys "julmarknad" härom helgen för att leta efter nån bra julkrans till dörren. Dom hade så himla mycket fina saker!!! Inser nu att vi köper en ny dörrkrans varje år eftersom de hinner bli så himla fula från ett år till nästa. I år blev det en till ytterdörren av kungsgransgrenar med en liten rosett och en diskret stjärna på, vi blev nöjda båda två med den. Sen valde jag även att köpa en buxbomskrans att hänga upp på öppna spisen för lite extra julfeeling inne. Sen att den luktar lite kattkiss är ju en annan femma som man får stänga igen luktsinnet lite för och öppna upp synintrycket för lite mer! ;)
I år har jag inte direkt fått granförbud men eftersom vi inte vet hur det blir med jul så har vi valt att inte lägga pengar på det i år men vi har heller inte hittat något bra komplement. N tyckte vi kunde ta in lite gran/tallris och sätta i nån kruka istället men jag vet inte ens om vi har nån bra belysning till något litet så vi har hittills hoppat det. Gick upp i skogen över oss för att kika efter lite ris men kom tillbaka tomhänt då jag blev så irriterad för att Wilma absolut skulle ligga och rulla sig i nån äcklig hög av gud-vet-vad och vägrade att sluta hur mycket jag än skrek, tappade lite jullust av detta! ;)

Piffigt entrépynt i Lundby

Gravid vecka 40

Jahopp, då gick vi in i gravidvecka 40 idag vilket egentligen är sista veckan av en graviditet (39+0) och jag går och är livrädd varje dag för att förlossningen ska sätta igång, allra helst på julafton. Det jag är mest rädd för är att vakna kl 1 på natten när man precis hunnit somna och märka att vattnet gått eller att värkar sätter igång och man är precis totalt icke-utvilad och inte redo för att sköljas över av alla känslor jag antar som kommer med detta scenario. Alla frågar om jag känner någonting i kroppen men det kan jag väl inte påstå att jag gör.

Varje kväll inför att vi ska gå och lägga oss blir jag så fruktansvärt rädd och måste ha ett litet terapisnack med Nicke om detta som får trösta. Sen inser jag att jag har ett himla stort problem. Jag har så svårt att unna mig att vila. Ser en massa måsten här hemma som jag enligt mig själv vill eller borde göra men orken finns inte där och detta i kombination med att jag går och är rädd för en kommande förlossning gör att jag blir lite deppig. Har googlat och insett att deppighet före en förlossning verkar vara väldigt vanligt, men det är inte roligare att befinna sig i ett sådant tillstånd för det. Det är väl säkert något hormonellt.

Kan just nu inte riktigt se första bebismötet framför mig för att fokusera på utan ser bara en hemsk förlossning framför mig, det är inte så bra och jag vet att jag måste lägga om fokus men vet inte hur. Sen tror jag såklart att det kommer helt andra krafter när allt väl sätter igång som jag inte kan föreställa mig innan, men just nu känner jag mig inte alls peppad på att behöva gå igenom det här när som helst.

Vi funderar även på jul, om vi kommer att kunna "fira" jul. Har sagt ifrån om jul i år men har ändå sagt att mamma kan komma hit och äta en jullunch, så nu har vi i alla fall handlat till det sen får det ju bli som det blir med den saken. N är ledig den 23/12 och i mellandagarna och jag längtar väldigt mycket tills dess så att jag slipper sitta här själv med all oro.

Det ska i alla fall framöver bli väldigt spännande att se hur den lilla skrutten i magen ser ut, om han är lik någon av oss och om han kommer att passa i namnet vi har tänkt ut. Ska också bli spännande att få klä på honom de kläder vi kommer ha med i BB-väskan för första gången och se att någon verkligen fyller ut dessa små skrutt-plagg. Men allt innan dess hoppas jag gärna över! ;)

Såhär ser det tydligen ut därinne, stundvis svårt
att föreställa sig, stundvis känner man ju mycket
väl att det är något såhär stort i magen! :) Häftigt!

det här med kläder

Har ju aldrig upplevt det här med en växande mage förut och alla känslor som kommer med det när man börjar växa ur sina vanliga kläder. Har faktiskt reflekterat väldigt mycket över det eftersom man ändå har gjort andra ärenden på stan än att köpa kläder. Det är en sådan bisarr känsla att gå med nån på stan men att inte kunna/våga köpa kläder, och för att inte tala om alla läskande reklammail man får med kläderbjudanden på en massa snyggt som man fullständigt får ignorera ett tag till. Jag har under min graviditet kunnat använda mina vanliga kläder ganska länge, det enda som inte har passat ganska tidigt är ju byxor/kjolar med tanke på midjemåttet. Körde med gummibands- eller tofstricket/uppknäppta byxor på jobbet ett tag i somras men under sensommaren gick det bara inte längre och jag köpte ett par fantastiskt sköna gravidbyxor från H&M. Nästan en så behaglig känsla med stor resår i midjan att jag skulle kunna tänka mig sådana byxor livet ut! :)

I alla fall, det jag menar är att under en stor del av graviditeten har jag inte vågat köpa några nya "vanliga" kläder för att kunna ha "sen" eftersom det har känts lite som en skrämmande känsla att inte veta dels hur kroppen kommer att ändras men dels ifall jag inte alls kommer att ha samma kropp som innan. Nu har jag ju haft en ganska liten viktuppgång under denna graviditet och får ofta kommentarer att man inte ens kan se att jag är gravid bakifrån tex. Ända fram till de sista månaderna hade jag bara gått upp 3 - 4 kg men sedan i ungefär 8:e månaden knakade det i alla fall på till 7 kg + på vågen.

Vågar fortfarande inte köpa några kläder till vintern/våren med tanke på att man inte vet hur magen kommer att gå tillbaka. Det är väl just det som det hänger på, sen vet jag inte hur mycket "nya" kläder det går åt när man är mammaledig. Hade ganska stor mage redan innan graviditeten och kunde ibland se "gravid" ut i vissa plagg ändå. Jag tänker såhär att dels sparar jag just nu en hel del pengar på att inte köpa nya kläder, och dels får jag se vad som händer med kroppen till våren och får bygga upp en ny liten vårgarderob vartefter istället. Det sätter nog inte samma press på mig själv rent kroppsligt när jag slipper gå och tänka att jag måste kunna komma i den där jäkla tröjan man köpte tills efter graviditeten när man var gravid i 8-9:e månaden (vilket jag aldrig gjorde) och det känns för jäkla skönt!

Magbild från i helgen. Ändå ganska skapligt framifrån.
Ursäkta ständigt stökig hall! :D

Från sidan är det dock en lite annan historia! ;)

IKEA-shopping

Förra helgen åkte vi efter en redan fullspäckad dag till IKEA för att slå till på lite nya möbler till hemmet. Det blev en del till lillens rum men även lite till resten av huset så vi så småningom kommer att kunna få lite mer yta för förvaring samt möjlighet till att flytta om lite grejer inför bebis. N har varit jätteduktig och satt ihop en möbel per dag i veckan och nu ser vissa vrår ut som ett nytt hem. Jätteskönt att få till lite nytt i hemmet, vi har varit väldigt dåliga på det pga beslutsångest och att vi prioriterat annat.

Ny hallbyrå för lite mer förvaring än vad vi haft innan

Ny badrumshylla så att jag kan få en ny plats för
smink/skönhet på toa när mitt sminkbord så
småningom måste ut från lillens rum

Ny golvlampa till vardagsrummet. Tyvärr fanns inte någon
bra skärm till kvar men vi lyckades att hitta en på Mio istället

Byrå till lillens rum så vi äntligen kunnat packa upp lite mer
saker och kläder till honom istället för att ha allt i påsar.

Billigt litet skötbord till rummet. Kan vara skönt att i alla fall
ha ett skötbord någonstans i huset. 

Sen köpte vi såklart även en massa andra småsaker som man alltid gör när man är på IKEA, tex nya grytvantar, servetter, en sockertoppsgran i miniformat som prydnad till trappen, doftljus till jul, säkerhetsgrejer till bebisen osv osv. Skönt med lite nytt! :)

Gravidcravings

Många har frågat mig hur jag upplevt dofter/smaker denna graviditet, alltså om jag tex fått några cravings eller inte klarat av lukt/smak av vissa saker. Har tyvärr haft lite tråkigt svar till dem. Har inte påverkats så mycket alls av sådant, har väl kunnat känna att tex Ns snus har luktat lite extra starkt, eller att jag har haft svårt att äta viss mat och egentligen inte varit sugen på någonting alls förutom "fräsch" mat under säkert första och andra trimestern. Har haft jättesvårt att äta för fet mat och det krockar ju lite i vardagen då det är det som N ofta är sugen på. Har haft jättesvårt att äta krämiga, feta såser till mat, eller gratänger och annat slaffs men lagom till ungefär tredje trimestern så har detta ändå släppt och jag har kunnat äta skapligt normalt igen. Har väl märkt lite grann att jag ville ha sura godisar ett tag i början av graviditeten, men det varade inte länge, och färskpressad apelsinjuice som man kunde köpa i stort sett överallt på vår semester på Rhodos smakade nog ungefär hundra gånger bättre än vad jag någonsin tyckt förut.

MEN så en dag satt jag fast i en bilkö på väg till Wilmas dagis och fick känna lukten av nyasfalterad väg. Ohhh jäklar så gott! Fullständigt sniffade i mig ångorna, vet dock inte hur bra detta är! Tätt inpå detta kom nästa chock. Jag började att bli sugen på isbitar. Började smyga ner isbitar i dricka men insåg till slut att det handlade om att jag egentligen bara ville äta isbitarna snarare än att ha dem till att kyla dryck. Det blev så pass illa att jag under jobbdagarna kom på mig själv med att sitta och drömma om att äta isbitar. Helt sjukt! Det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet var att marschera direkt till frysen och ta fram isbitar.

Hade i mitt värsta begär även en lite pinsam incident med isbrickan. Den här bjuder jag verkligen på!
Jo, vi har isbrickor i gummi från IKEA och när man gör is så hamnar ju lite vatten på toppen av brickan, lite vattenspill som blir till platta ispluppar. Dessa är de första jag smaskar i mig eftersom jag inte kan knapra i mig en hel stor isbit direkt, dels gör det ju ont i munnen av kylan och så kanske man kan förstöra tänderna. Isbitarna måste hinna få en lite mjukare, uppluckrad konsistens innan det går att tugga i sig dem. Anyways... en dag när jag kom hem från jobbet så skulle jag som vanligt börja smaska i mig de platta isplupparna från toppen men märkte att de satt fast lite väl mycket, använde då munnen direkt på brickan för att knapra bort det hela men fastnade med läpparna liksom man kan fastna med tungan om man slickar på en fryst lyktstolpe! Insåg ganska fort att det började smaka järn i munnen och sen bara slet bort läpparna varpå det bara forsade blod överallt. Vilket drama!!! Fick gå med pappersbitar på läpparna som blodades ner på några sekunder och gå upp till N som byggde ihop IKEA-möbler på övervåningen och erkänna min lilla fadäs och på ett väldigt skamfullt sätt söka tröst. Dagen efter detta hade jag stora sår på hela läpparna såklart och ALLT gjorde SÅ ont att äta och dricka! Fy fagerlöv vilken upplevelse! Tar det lite lugnare med isbitarna nu, jag käkar dem lika mycket men jag är inte som ett rovdjur över isbrickan längre hehe! ;)

15/12

Vilken helvetesnatt. Eller nej kanske en aning överdrivet men om man har sovit hyfsat bra genom en hel graviditet så blir minsta lilla störning så påtaglig. Okej att jag fått gått upp vid 4-snåret för att kissa lite då och då, det är ju en sak om man ändå kan somna om skapligt efter detta, men att vakna 100 ggr per natt av att man själv snarkar ashögt, av jättemärkliga drömmar, av att man måste upp och kissa gånger flera, av att man känner ledvärk i hela kroppen pga störd sömn vilket till slut leder till panik över ifall värkar skulle sätta igång just denna natt eller att vattnet går, DÅ är det inte roligt! Jag hoppas verkligen inte att detta kommer att bli en ny nattrend för mig.

Kanske är det lite mental stress över att det är julbord med mitt jobb idag som jag tänkte försöka gå på. Har märkt att jag är jäkligt trött om dagarna nu så det känns ju inte sådär jättelockande egentligen, men men.

Mina dagar har i stort sett gått i ett lugnt men ändå ett lite busy tempo. En ledig dag bara fullständigt svischar förbi och ändå tycker jag att jag inte gör mer än småsaker. Jag har lussebakat, tvättat, strykit småttingens kläder, gått hundpromenixer, läst förlossningsbok, ätit osv men ändå bara rinner tiden iväg, obehagligt fort! Snart kommer den lilla när man minst anar!

En som inte är drabbad av varken störd natt- eller dagssömn iaf!

Tredje advent

Helt plötsligt var det tredje advent i söndags och jag hade knappt hunnit fatta att så mycket av december redan hade gått. De senaste helgerna har jag vaknat klarvaken übertidigt och fått gått upp själv i huset och försöka sysselsätta mig med något tills N vaknat. DÅ blir jag trött! Snacka om osynkade!

Tredjeadventssöndagen vaknade jag klarvaken vid 6-tiden och gick helt enkelt upp och började pyssla. Strök lillens sängkläder, våra julgardiner och började bädda spjälsängen och sätta upp julgardinerna. Måste väl ha sett lite lustigt ut så tidigt på morgonen. När N väl dök upp några timmar senare frågade han vad tusan jag höll på med, men han fick minsann sitt egna lilla nesting-ryck senare under dagen.

När jag vaknar så pass tidigt är jag ofta vrålhungrig så det blir ofta två helgfrukostar per dag. En själv i panikhunger och en ihop med N lite senare under förmiddagen. Denna dag blev det såklart mysfrukost med tomtegröt och skinksmörgås på Sturelimpa. Så gott!

Midnattssol

Efter att ha sträckplöjt Homeland de senaste månaderna började vi i helgen att plöja en ny svensk-fransk tv-serie, Midnattssol som gått på SVT nu under hösten. Riktigt bra och spännande och vi har plöjt åtta avsnitt på tre dagar, dvs hela säsong ett. Får se om det kommer någon mer säsong senare. Vi blir alltid lite smått besatta av serier när vi väl hittar någon bra att se. Nu ska vi bara se klart några avsnitt av sista säsongen Homeland sen börjar det bli dags att påbörja något nytt. Vi har Stranger Things på lager som jag hört mycket gott om. Mmmm, som jag brukar säga: så mycket serier, så lite tid!

Första dagen som FL

Jaha. Då sitter jag här i soffan första dagen på min föräldraledighet. Det har ju inte kommit någon ny familjemedlem än men jag valde att gå hem två veckor innan BF.  Kan säga som såhär att jag har haft VÄLDIGT svårt för att varva ner och dra ner på tempot under graviditeten (kanske för att jag mått så pass bra i kroppen) men när sista veckorna av graviditeten väl inleddes började jag få lite mer gravidsymtom och har verkligen försökt att tänka om, jättesvårt! Har mått relativt bra under hela graviditeten och bara egentligen blivit lite mer trött, men de senaste veckorna har jag blivit väldigt stel i hela undre överkroppen, bäckenet och svanken kanske, vet inte så noga vad det är som egentligen är så stelt. Allt jag vet är att det är lite "stelt" att gå och att resa sig upp från tex säng och soffa nu.

Jag har i flera års tid varit livrädd för att behöva genomgå en förlossning men när vi blev gravida försökte jag tänka på att alla jag känner med barn har klarat av det, så varför skulle inte jag det? Klart jag klarar av det, jag har bara skjutit upp alla rädsla-känslor under graviditeten hittills och sitter fullproppad med dem nu istället! Har ju varit omgiven av människor hela dagarna hittills under graviditeten, på jobbet, hemma och på fritiden men nu i helgen inför att jag skulle gå hem från jobbet sköljdes paniken över mig över att behöva sitta här hemma själv som en tickande bomb med mitt kontrollbehov som absolut inte matchar ihop med en kommande förlossning som jag inte vet nåt om hur eller när den kommer starta eller kommer att bli.

De senaste veckorna har jag på jobbet gått och tänkt att om jag bara klarar mig utan att behöva föda till sista jobbdagen så går allt bra, men nu när sista jobbdagen har passerat har jag börjat tänka tankar på att jag vill att detta ska dröja ännu längre, allt för att jag ska kunna få i alla fall ett par dagar på mig hemma för att bara kunna vila och ladda upp för detta stora som ska ske.

Det mesta i lillens rum börjar bli klart, det mesta vi behöver är införskaffat. Det är bara babyskyddet i bilen som inte är monterat ännu och vagnen som ligger i två delar. BB-väskan blev halvpackad igår i lite halv panik ifall något skulle sätta igång när jag är själv hemma. Vi har gjort de sista förberedelserna i lite sista sekund och det har väl kanske inte varit så jättebra för någon med kontrollbehov. Dock har orken inte riktigt funnits där innan dess så det är som det är med den saken.

Wilma slutade även på dagis i fredags så jag är inte helt ensam. Har till och med kommit på någon som ligger och smygsnusar i lillens säng, en liten kisse i vårt hushåll, nämner inga namn! Hon ser i alla fall ut att sova så gott där så jag får väl rolla bort allt katthår inför att nästa inneboende ska sova där. :)

Det jag tror att jag behöver göra för att förbereda mig till max är att läsa boken Att föda som jag köpt för längesedan men inte orkat påbörja än. Läsa och få lite olika perspektiv på en förlossning, och mentalt ladda, ladda, ladda! Blir nog en del bloggande nu om inte lilla herrn behagar att komma snart, och jag hoppas att han inte kommer än på ett par dagar i alla fall.