Gravid vecka 40

Jahopp, då gick vi in i gravidvecka 40 idag vilket egentligen är sista veckan av en graviditet (39+0) och jag går och är livrädd varje dag för att förlossningen ska sätta igång, allra helst på julafton. Det jag är mest rädd för är att vakna kl 1 på natten när man precis hunnit somna och märka att vattnet gått eller att värkar sätter igång och man är precis totalt icke-utvilad och inte redo för att sköljas över av alla känslor jag antar som kommer med detta scenario. Alla frågar om jag känner någonting i kroppen men det kan jag väl inte påstå att jag gör.

Varje kväll inför att vi ska gå och lägga oss blir jag så fruktansvärt rädd och måste ha ett litet terapisnack med Nicke om detta som får trösta. Sen inser jag att jag har ett himla stort problem. Jag har så svårt att unna mig att vila. Ser en massa måsten här hemma som jag enligt mig själv vill eller borde göra men orken finns inte där och detta i kombination med att jag går och är rädd för en kommande förlossning gör att jag blir lite deppig. Har googlat och insett att deppighet före en förlossning verkar vara väldigt vanligt, men det är inte roligare att befinna sig i ett sådant tillstånd för det. Det är väl säkert något hormonellt.

Kan just nu inte riktigt se första bebismötet framför mig för att fokusera på utan ser bara en hemsk förlossning framför mig, det är inte så bra och jag vet att jag måste lägga om fokus men vet inte hur. Sen tror jag såklart att det kommer helt andra krafter när allt väl sätter igång som jag inte kan föreställa mig innan, men just nu känner jag mig inte alls peppad på att behöva gå igenom det här när som helst.

Vi funderar även på jul, om vi kommer att kunna "fira" jul. Har sagt ifrån om jul i år men har ändå sagt att mamma kan komma hit och äta en jullunch, så nu har vi i alla fall handlat till det sen får det ju bli som det blir med den saken. N är ledig den 23/12 och i mellandagarna och jag längtar väldigt mycket tills dess så att jag slipper sitta här själv med all oro.

Det ska i alla fall framöver bli väldigt spännande att se hur den lilla skrutten i magen ser ut, om han är lik någon av oss och om han kommer att passa i namnet vi har tänkt ut. Ska också bli spännande att få klä på honom de kläder vi kommer ha med i BB-väskan för första gången och se att någon verkligen fyller ut dessa små skrutt-plagg. Men allt innan dess hoppas jag gärna över! ;)

Såhär ser det tydligen ut därinne, stundvis svårt
att föreställa sig, stundvis känner man ju mycket
väl att det är något såhär stort i magen! :) Häftigt!