Gravidcravings

Många har frågat mig hur jag upplevt dofter/smaker denna graviditet, alltså om jag tex fått några cravings eller inte klarat av lukt/smak av vissa saker. Har tyvärr haft lite tråkigt svar till dem. Har inte påverkats så mycket alls av sådant, har väl kunnat känna att tex Ns snus har luktat lite extra starkt, eller att jag har haft svårt att äta viss mat och egentligen inte varit sugen på någonting alls förutom "fräsch" mat under säkert första och andra trimestern. Har haft jättesvårt att äta för fet mat och det krockar ju lite i vardagen då det är det som N ofta är sugen på. Har haft jättesvårt att äta krämiga, feta såser till mat, eller gratänger och annat slaffs men lagom till ungefär tredje trimestern så har detta ändå släppt och jag har kunnat äta skapligt normalt igen. Har väl märkt lite grann att jag ville ha sura godisar ett tag i början av graviditeten, men det varade inte länge, och färskpressad apelsinjuice som man kunde köpa i stort sett överallt på vår semester på Rhodos smakade nog ungefär hundra gånger bättre än vad jag någonsin tyckt förut.

MEN så en dag satt jag fast i en bilkö på väg till Wilmas dagis och fick känna lukten av nyasfalterad väg. Ohhh jäklar så gott! Fullständigt sniffade i mig ångorna, vet dock inte hur bra detta är! Tätt inpå detta kom nästa chock. Jag började att bli sugen på isbitar. Började smyga ner isbitar i dricka men insåg till slut att det handlade om att jag egentligen bara ville äta isbitarna snarare än att ha dem till att kyla dryck. Det blev så pass illa att jag under jobbdagarna kom på mig själv med att sitta och drömma om att äta isbitar. Helt sjukt! Det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet var att marschera direkt till frysen och ta fram isbitar.

Hade i mitt värsta begär även en lite pinsam incident med isbrickan. Den här bjuder jag verkligen på!
Jo, vi har isbrickor i gummi från IKEA och när man gör is så hamnar ju lite vatten på toppen av brickan, lite vattenspill som blir till platta ispluppar. Dessa är de första jag smaskar i mig eftersom jag inte kan knapra i mig en hel stor isbit direkt, dels gör det ju ont i munnen av kylan och så kanske man kan förstöra tänderna. Isbitarna måste hinna få en lite mjukare, uppluckrad konsistens innan det går att tugga i sig dem. Anyways... en dag när jag kom hem från jobbet så skulle jag som vanligt börja smaska i mig de platta isplupparna från toppen men märkte att de satt fast lite väl mycket, använde då munnen direkt på brickan för att knapra bort det hela men fastnade med läpparna liksom man kan fastna med tungan om man slickar på en fryst lyktstolpe! Insåg ganska fort att det började smaka järn i munnen och sen bara slet bort läpparna varpå det bara forsade blod överallt. Vilket drama!!! Fick gå med pappersbitar på läpparna som blodades ner på några sekunder och gå upp till N som byggde ihop IKEA-möbler på övervåningen och erkänna min lilla fadäs och på ett väldigt skamfullt sätt söka tröst. Dagen efter detta hade jag stora sår på hela läpparna såklart och ALLT gjorde SÅ ont att äta och dricka! Fy fagerlöv vilken upplevelse! Tar det lite lugnare med isbitarna nu, jag käkar dem lika mycket men jag är inte som ett rovdjur över isbrickan längre hehe! ;)