Så var det äntligen dags

Att lämna bort Wilma i torsdags var riktigt jäkla jobbigt. Även om vi tror att hon är i goda händer och att hon kommer att ha det bra och kul där så saknar man ju den lilla damen bara efter en minut utan hennes närvaro. Det har blivit en vana att ha henne utvräkt mellan oss när vi sover, och den vanan har blivit något hjärnan förknippar med mys. Nåväl...
Klockan halv två kom vi iväg till Skavsta med ett litet stopp på Max innan för att ladda upp inför resan. Flygningen gick smidig och bra och mer än halva tiden flög vi i en superromantisk solnedgång. Wiie! Tror till och med att man hann att somna till en stund där på planet.
Väl framme märkte man att det var en hel del varmare på kvällen än hemma så det tackade vi och tog emot med stora armar!
Bussen från flygplatsen till sjäva tågstationen Termini var tokseg! Så mycket trafik! Vi blev så trötta att vi tog taxi direkt till hotellet från stationen. Att bege sig in i ett virrvarr av miljoners bussar lockade liksom inte det minst efter en redan lång dag.
Väl framme gick vi upp på våra rum, checkade läget och begav oss sedan ut på Piazza Navona, som vi bor precis intill, för att ta vår första härliga italienska måltid. Pasta för damerna och pizza för herrarna. Allt mycket godare än hemma, såklart!
Om ni har sett filmen Änglar och demoner så kanske ni minns scenen då den sista kardinalen ska dränkas i en fontän på ett torg. DET torget är det vi bor vid.