torsdag 21 september 2017

Rosa månad coming up

Igår var jag och Sam ett varv på Mirum och skulle hämta ett paket på Lindex med lite kläder till herrn som jag beställt i en större storlek. Eftersom det var så skönt att komma ut och vi inte hade mycket annat för oss än att hämta paket och handla på ICA så passade jag på att strosa runt lite extra på Lindex och prova lite kläder (som jag ändå inte har råd med att köpa). Sam var så duktig och tog jag bara provrummet längst in kunde jag ha hytten öppen och ha honom i vagnen halvvägs utstickandes. Det gick finfint! Hittade väl inget spektakulärt men samtidigt försöker jag att inte köpa så värst mycket kläder nu heller sen är det klart att man kanske vill ha något nytt nu och då eller om man ska göra något speciellt och inte känner att något i garderoben är så passande.

På Lindex sålde de Rosa bandet så jag passade på att köpa ett som jag gör varje år. Tycker det var en kul idé och rolig designer i år. Har en hel kollektion på jobbet som jag har satt upp på en anslagstavla över datorn.

Jaha och så var det ju det här med lite problem med mobilbloggande nu när Blogger inte har släppt nån uppdatering som är kompatibel med iOS 11, så det går helt enkelt inte att mobilblogga alls nu och jag har ju fortfarande lite problem med bilder och annat skit på min Mac så jaaa... vi får se hur detta kommer att gå.


tisdag 19 september 2017

8 månader nånting

Oj oj oj vad vi har haft ett par tuffa veckor bakom oss och fler tuffa veckor lär det bli. Sam är inne i en utvecklingsfas som hittills varit tuffast av alla. Han äter som en liten fågelunge, han är sur och tvär och grinig och har sovit jättedåligt på nätterna. Ibland har det varit så illa på nätterna att han har vaknat var tionde minut, ibland varje halvtimma/timma. Man är ganska slut när det är på detta sätt och att han dessutom som toppen av isberget heller inte sover ordentligt på dagarna. Superorolig! Dessutom har även lite tandkli och en superförkylning med nästan 40 graders feber kommit på samma gång som detta. Ja det har inte varit det mest muntra hushållet här.

Varje gång det blir tufft på den här nivån tänker jag att jag inte klarar mer och att jag inte orkar ha det såhär men sen tar man sig igenom några dagar, och några dagar till och så helt plötsligt kommer en dag och en natt då han sover bättre och livet planar ut lite mer. Nu har han två dagar i rad kommit in i lite bättre rutiner men samtidigt har jag själv varit sjuk så det har varit lite tufft i alla fall. Men samtidigt är nästan allt glömt och förlåtet när han charmar med sitt strålande leende och sitt lilla finurliga bushumör och hopp-och-skutt-attityd när allt börjat landa i hans kropp igen. Då finns det inget som är så bra som Sam, och när mamman i huset får lite dagstid att hinna andas och vila ut lite när han somnar ett litet tag.

Nu har vi dessutom kommit in i lite andra sovrutiner under dag och kväll än förut som verkar fungera bra för den lille herrn. Har förut nattat en liten Sam under skrik- och gapförhållanden men har äntligen hittat ett sätt att natta i lite mer lugn och ro. Förut har han sprattlat och sparkat och kastat med armar och ben, ställt sig upp var trettionde sekund och allmänt levt rövare. Efter lite googling insåg vi att vi nog försöker natta honom när han blivit lite FÖR trött. Man ska försöka natta innan de första tecknen på trötthet kommit, helst innan första gäspen/gnugget i ögonen. Det är ju jättesvårt, så nu går vi på när han börjar bli lite grinig och inte orkar leka mer eller när allra allra första gäspen kommer. Och när han ligger i sängen har jag gjort lite småändringar. Jag knölar in täcket under ryggen på varje sida så han ligger som en liten burrito så han inte kan sprattla som förut och så har jag börjat att smeka honom med en bestämt hand på hans bröst i en fast takt och det verkar vara mycket lugnande för honom.

Ja herregud, det är inte så lätt med barn när man i stort sett inte har någon som helst vana sedan innan. Men det är i alla fall inte omöjligt. :)

fredag 8 september 2017

Sötpotatisgratäng

Måste tipsa om ett recept från KIT Mat som jag tycker är så bra som vi gjorde förra helgen. Typisk god helgmat, nämligen sötpotatisgratäng. Vi gjorde helt enkelt bara en köttbit till med kryddsmör på men man kan säkert kombinera detta till mycket annat.

 Här kommer länken: https://kit.se/2017/08/28/92588/sotpotatisgratang/


tisdag 5 september 2017

Ingen skog idag

MVi hade bestämt oss för att åka till skogen och leta efter svamp idag men så blev mamma sjuk så vi får skjuta på det hela. Synd för jag tycker att veckor med det här gråa vädret känns lite väl långa. Man är inte jättesugen på att gå ut på promenad i regnet men samtidigt ser jag hur Wilma mår av ren uttråkning också. Hon tycker nog att Sam och hans gap och farande är väldigt påfrestande också. Det är ju lite synd att hennes sista år kommer bestå av ett sådant liv, men kanske vänjer hon sig lite tids nog. Tror att både hon och jag har åldrats flera år på bara några månader genom att vara hemma med Sam, men det är väl så det blir antar jag.

Verkar vara många som är sjuka nu om man tittar på sociala medier. Jag själv har nog aldrig varit frisk såhär länge men det beror väl mest på att man mestadels av tiden sitter inne i sitt eget hem med sina egna bakterier och inte kommer i kontakt med så mycket annat. Får väl världens sjuk-chock sen när jag väl börjar jobba/lämna på dagis.

Annars är det en ny utvecklingsfas Sam är inne i just nu, det märks en del på lite extra krånglighet i humör, sömn och ätande. Det är även två framtänder på väg ut så samtidigt kämpar han med kliande i munnen också så det är lite mycket på en gång nu. På dagarna och kvällarna när man ser att han är trött och börjar gno sig i ögonen och blir lite fumlig måste man nu vänta in i det sista med att natta honom, annars har han inte ro i kroppen att unna sig lite sömn. Man inser när man kommer in i en lite jobbigare/krångligare period hur lugnt det egentligen är mellan utvecklingsfaserna, något man kanske inte alltid tänker på då! ;)


Bilder från dagens promenad. Hittade en jumbokantarell precis vid vägkanten. 






måndag 4 september 2017

Dripp, dropp

Ja här sitter vi inne i köket och tittar ut på regnet. Lillnisse har precis sovit lunch en timme och jag har passat på att ringa lite samtal och duscha under tiden. Det är såååå grått och trist väder och det märktes på de jag pratade i telefon med. Herregud vad vissa inte ska jobba inom serviceyrken alltså! 

Jag älskar hösten men det här regnvädret klarar jag mig utan (sen vet jag att det behövs). Ingen av oss vill gå ut när det regnar, allra minst Wilma som man får tjata ut på en pink i trädgården. Det är det hon max kan sträcka sig till. Lillnisse märker man iofs ingen skillnad på i regnet, lika go och glad som vanligt.

En sak som är lite tråkig när det regnar mycket är att vårt vatten inne blir missfärgat. Det ser inte klokt ut i toaletten eller om man häller upp vatten i en flaska för att dricka, jättekul när man har gäster! ;) Men men man får se det positiva med regnet, det behövs och vi får gå ut en annan dag!