Vi blev efter många nervösa dagar uppringda av veterinären här i stan som kollat på hennes röntgenplåtar och konstaterade att man kunde börja med att prova rehab och se om hon kunde stärka upp muskulaturen i benet själv så pass mycket att hon skulle kunna leva med skadan. Sagt och gjort så började vi rehab två gånger i veckan med ett inledande gott resultat. Eftersom hon hade börjat att belasta framdelen av kroppen så mycket hade hon börjat se ut som en muskulös Hulken vid bröstpartiet, som en liten hund-bodybuildare. Efter en hel del rehab fick vi även ett promenadschema med upptrappande promenader i minuter. När det gått nån månad eller två insåg vi att Wilmas muskulatur blivit bättre men sedan började hon plötsligt halta mer när vi började belasta med längre promenader. Ett riktigt bakslag! Vi fick då ta beslutet att överväga operation.
Sagt och gjort blev vi rekommenderade Blå Stjärnan i Göteborg som ska vara väldigt duktiga på just den typen av operation vi ville göra, den bästa såklart, och att de har kirurger som gör väldigt många sådana operationer per år. Det blev ett snabbt beslut och vi fick op-tid efter bara tre veckor, så en måndag i januari fick vi puttra ned till Götet, båda två högst nervösa!
Vi checka in på Clarion i Tingstad på söndagen och sov en natt vilket gick förvånansvärt bra med hund. Upp tidigt på måndagsmorgonen för att åka iväg till Blå Stjärnan som bara ligger ett par minuter därifrån. Träffade kirurgen som gav ett mycket bra intryck och lämnade in Wilma för operation. N och jag passade på att gå på stan, se Aveyn, upp till Poseidonstatyn, vidare till Feskekörka och runt bland alla smågator med butiker och sedan en nervös lunch på Avenyn. N var knäpptyst hela dagen och jag fick ta ett lugnande glas rött till lunchen!
På eftermiddagen när vi kommit tillbaka till hotellet fick vi samtal från djursjukhuset om att operationen hade gått bra men att Wilma var superstressad och levde rövare på kliniken, hoppade och skuttade i buren och satt och ylade när hon fick komma ut och vara med personalen istället. Vi diskuterade fram och tillbaka kring alternativet att hämta henne redan samma dag och ha henne på hotellet istället för en natt till på djursjukhuset i detta stressade tillstånd.
Sagt och gjort hämtade vi henne och det var som en helt annan hund vi hämtade. Dels lite borta efter narkosmedlet och dels totalt sönderstressad i psyket efter att ha genomgått en väldigt stor operation och såklart kunnat ha haft noll koll på vad som hänt, och såklart smärtbiten också. Hon måste ha haft både ont och mått extremt illa.
Vi fick instruktioner och bestämde att vi skulle komma tillbaka nästkommande morgon för att träffa en sjukgymnast och kirurgen för en sista titt på hur hon belastade benet redan dagen efter.
Väl på hotellrummet samma kväll hade vi ett rent helvete rent ut sagt! Det började med att Wilma hoppade upp i hotellsängen på tre röda utan att vi ens hunnit blinka (efter en sådan operation får hundar inte gå i trappor/hoppa överhuvudtaget på flera månader) så att stygnen sprack upp lite och började läcka blod. Efter detta när vi lyckats få blödningen under hyfsad kontroll så märker vi att hon mår SÅ dåligt och ligger i sängen och bara stönar och ojar sig och vrider och vänder på ett mycket otympligt sätt med strut på huvudet och en dysfunktionellt ben med färska stygn runt hela knät som dessutom är lite skadat efter hoppet. En helvetesnatt med pyttelite sömn och mycket stånkande och stön från Wilmis och en del paniksamtal till Blå Stjärnans journummer lyckades vi ändå ta oss igenom trots att vi av nån jäkla anledning fick två enkelsängar och Wilma hela tiden ojade sig över detta också (man ska vara tillsammans enligt henne).
På sista morgonen i Göteborg hade vi alltså en hund som inte hade druckit en droppe vatten på ett dygn, som vägrade äta, vägrade kissa och vägrade bajsa. Allt var katastrof! Dessutom fick hon inte gå mer än ett par meter första dygnet så vi gick där och kånkade på en illamående, ojande hund i hotellkorridorerna och ut på framsidan för att försöka få henne att göra något ifrån sig till och från i ren och skär panik över att hon annars skulle kissa/bajsa på sig i hotellsängen/på heltäckningsmattan som täckte hela golvet.
Ett sista besök på morgonen gav en tummen upp för att kunna åka hem och instruktioner för hur vi skulle hantera henne de kommande dagarna/veckorna. Bilresan hem gick bra och väl hemma på tomten satte sig Wilma och kissade en stor pöl på gräsmattan direkt när hon klev ur bilen. Lite protestaktion att inte kissa i Göteborg kanske! ;) Hon började även att få aptit igen och hon blev ganska snabbt mer och mer som vanligt de efterföljande dygnen.
Följande två veckor fick hon vara hemma från hunddagiset och vi fick turas om att åka hem på luncherna för att gå ut med henne. Det blev till att spärra av allt "farligt" i huset, typ soffor, trappor osv och skapa en handikappsvänlig miljö för Wilma att vara hemma i.
Nu har det gått lite över en månad efter operationen och Wilma är helt som vanligt, går på rehab två gånger i veckan och har blivit jättefin i musklerna. Hon går fint på benet igen och kan ta uppåt 25-minuterspromenader vilket ännu en gång successivt trappas upp i minuter. Vi måste fortfarande bära henne upp för alla trappor och lyfta upp så fort hon vill vara med i soffa/säng, så vi lever lite handikappsanpassat hela familjen kan man säga. Vi har hittills haft hundvakt en gång och det gick som tur var bra. Vi väntar på att tiden ska gå och att hon ska läka mer och mer och att hon successivt kan återgå till ett normalt liv igen där hon kan få vara med och busa med hundgänget på dagis, men dit är det en bra bit kvar. Sommaren 2016 kommer nog att bli fin på olika sätt och vis! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar