Wilmas ena bakben brakade drastiskt ihop en fredag för några veckor sedan när hon hämtades från dagis. Inget speciellt hade hänt på dagis och vi fattade noll. Efterföljande helg bestod av vila och hältan blev bättre. Hon fortsatte dock att dra upp benet hela tiden på ett märkligt vis som vi inte sett förut. Hon går, sitter, reser sig, kissar osv i en märklig position med ena bakbenet och klarar inte längre sina vanliga långa promenader. Hon har så mycket energi i kroppen men det går inte att hantera henne som förr.
Vi åkte till slut till veterinären där vi nu efter röntgen har fått konstaterat att hennes korsband på bakbenet är av OCH att hon har artros i båda bakbenens knän, dessutom är hennes höfter inte de bästa.
Nu står vi inför dilemmat hur vi ska "lösa" resten av hennes liv. Just nu inväntar vi samtal från en annan veterinär som ska kolla på hennes röntgenplåtar och avgöra om man kan operera eller om vi bara kan gå vidare med rehab. Kan vi operera knäet så finns åter igen ett brett spektra med alternativ, d.v.s olika operationstyper som finns på olika håll i landet. Kan bli att vi får resa iväg långt och kan bli en lång rehabprocess. Nu vet vi inget....Jättejobbigt! Jättejobbigt att få beskedet fastän man vet att vad som helst kan hända när som helst.
Vi vill ju såklart ha kvar Wilma i några år till minst, men vi vill ju även att vårat lilla energiknippe ska få ha ett bra liv. På dagis hämtar vi en liten tjej som har sårig nos varje dag eftersom hon i ren frustration gör något med nosen i burgallret när hon inte får följa med sitt vanliga gäng ut på de dagliga promenaderna i grupp. Det är det som känns värst. Att hon inte får leva som hon vill. :(
 |
| Vår fina Snusan-busan! <3 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar