spring i benen

Jag får nog säga att jag tillhör den grupp som inte gillar att träna samtidigt som jag faktiskt gillar att träna. Jag har lite problem att komma iväg och träna. Det är nån bekvämlighet som ligger latent i mig som hela tiden vill övertala hela min kropp att inte åka iväg. Som tur är tar vettet över och får iväg både mig och mannen emellanåt.

Det jag syftar på är att vi har försökt att ta tag i löpningen igen. Vi springer uppe vid en träningsanläggning på Ramunderberget där det är upp och ned, rakt och kringel-krångel, allt i ett! Det är mest uppför och emellanåt riktigt tuffa backar uppför blandat med lite nedåt. Vi springer ett elljusspår på cirka 2,5 km och det är knäckande att inte orka springa HELA sträckan konstant.

Men sen slog det mig att anledningen till att man inte fixar att springa/jogga hela sträckan beror ju såklart på att det inte är plan mark. Därför åkte vi till vår vanliga kanalsträcka och testade att springa där vi brukar promenera med Wilma. BAM! Sprang typ 4 km non-stop med lite återhämtningsintervaller. Kände mig genast inte lika dålig! ;)

Vet att det är en sådan nödvändighet att jag rör mig och äter bättre eftersom jag har gått upp väldigt mycket i vikt och sett en obehaglig förändring av kroppen på bara ett par år. Måste bara hitta en träningsform som jag tycker är rolig i längden och som jag fortsätter med! Det är bara att kämpa på! Men löpningen ska jag se till att ge mig fan på ända tills snön kommer, då får vi se vad som händer! :) Har fått en hel del bra tips av löpare omkring mig som jag ska försöka ta till mig och har köpt formgjutna sulor och ordentliga kläder. Det är bara att ösa på! :)

Sorry för fotot av mobilskärmen men orkade inte beskära. Frågade N
om han trodde att det är ungefär såhär vi ser ut när vi springer.
Han instämde direkt! Hehe ;)