last and first

Slutet av förra året och början av det nya var trevligt men stressigt. Det skulle vara avkopplande men slutade i sjukdom för min del. Blev lite dålig två dagar innan julafton och sedan ännu sämre på självaste julafton med smärta i lungan/under revbenet och en vätskefylld klump under nedre revbenen. Lagom till nyår hann jag bli frisk och kunde äntligen följa med ut på en promenad med Wilma och få i mig frisk luft under en längre tid. Tyvärr hann jag bara fira nyår så började jag känna febersymptom två dagar efter nyår igen. Denna gång samma matta sjukdomskänsla som tidigare. Jag slutar alltså 2014 med sjukdom och börjar 2015 med sjukdom. Hoppas verkligen inte att det ska fortsätta såhär. Under denna sjukdomsgång har jag även passat på att haft en mindre urinvägsinfektion som jag har ignorerat lite smått under hela jul/nyårshelgen som jag nu i fredags fick lov att ringa vårdcentralen om, ja så 2015 börjar även med en liten lätt antibiotikakur!

Vet inte vad det är som gör att jag ALLTID lyckas bli sjuk på minsta lilla ledighet jag än må få! Kanske är det att vi hinner med att träffa folk (sjuka barn) då som smittar mig? Fortsätter det såhär så kommer jag sluta längta till ledigheter fastän jag är i sådant stort behov av ledig tid. Tänker att jag ännu en gång måste kämpa upp konditionen och kroppens muskler, men jag förstår ju även att det inte räcker. Måste nog tillsätta någon form av vitamin/egenpressade juicer i min dagliga kost för att boosta upp kroppen lite extra. Sen har jag ju ett stressigt jobb med dålig luft, så är det ju bara, och jag blir väl extra känslig då antar jag.

Det tråkiga är att så fort jag väl kommit igång med att röra på mig så lyckas jag bli sjuk snart igen så att man får lov att vara stilla en period vilket gör att konditionen jämt försvinner, eller ja, det lilla man byggt upp. Dock vet jag att jag har suget efter löpning och spring i benen, tror att 2015 blir året då vi verkligen kommer att satsa på löpningen. Kanske får jag ett bättre immunförsvar på köpet av det då? Man kan ju alltid hoppas!

Jag ska försöka blogg ikapp lite så fort jag blir frisk, men just nu har energin endast räckt åt att ligga i soffan och tycka synd om mig själv i ett par veckor när vi inte träffat folk. Vilket fantastiskt trevligt sällskap jag måste vara till N under denna ledighet! Suck!

Ett trevligt litet sjukdomssällskap!