ty-piskt!

Det är så jädra typiskt alltså! Det är väl ungefär för 750:e gången som mitt livs öde ska spela mig ett ironiskt litet spratt. Jag är allvarlig när jag säger att jag förföljs av ständig otur! Negativa saker händer mig ständigt, och då menar jag saker som jag anser att jag inte kan styra över själv.

Jag har flextid på mitt jobb, och eftersom det är en ganska lugn semesterperiod så är det inte alltid det lättaste att kunna jobba över och samla på sig plusflex, det finns inte alltid något att göra. Dessutom går det åt plusflex varenda gång man måste göra ett ärende före eller efter jobbet eftersom många saker stänger nära inpå ens egen sluttid. Ska man till frisören måste man ofta flexa lite, måste man till banken måste man flexa, lämna in/besiktiga bilen osv, osv, osv, listan kan göras lång. Det är därför jag inte alltid har så mycket plusflex att röra mig med eftersom jag pendlar vilket gör att det går åt ännu mer flex för mig för att räkna in 45 min pendling i det hela också.

Hur som helst, i förra veckan hade jag äntligen skrapat ihop två timmar plusflex som jag tänkte njuta av genom att gå hem två timmar tidigare på fredagseftermiddagen. Vad händer då? Så fort jag kommit upp på motorvägen hamnar jag i en omedelbar kö som sträcker sig så långt ögat når! Inte förrän cirka 20 minuter senare går radion ut med en varning om köbildning pga. asfalteringsarbeten. Det tog mig alltså 50 minuter att ta mig igenom en sträcka som vanligtvis tar cirka 10 minuter och jag hade alltså inte vunnit mycket alls på att flexa ut dessa två timmar.

Samma sak gäller när jag, de få gånger det väl händer,  är ute i extra god tid på väg till jobbet och tänker att jag minsann kommer att kunna flexa in tidigare på morgonen. Då är det nästan alltid självklart att jag hamnar bakom en traktor en lång bit utan att kunna köra om som då tar upp de här tio extra minuterna som jag var i god tid. Varför varför varför är det alltid samma sak? Varför kan sådana saker inte bara flyta på och gå bra? Så tröttsamt! :D