Nicke bytte under våren också väldigt hastigt och lustigt jobb vilket medförde vissa konsekvenser för oss som hundägare. Det är INTE aktuellt att lämna bort Wilma men vi måste kunna lösa hennes vardag. Jag som är ganska impulsiv vill ju alltid ha en lösning till allt NU, helst igår. Vi bestämde oss därför för att prova med hunddagis vilket i början inte alls gick bra då hon fick fullständig panik och nästan skadade sig när hon satt inlåst. Detta gjorde att vi själva fick lite panik över hela vår livssituation.
Vid tiden då jag fick jobbet i Nkpg fick jag både ont i magen och en lugnande känsla då jag egentligen inte vill pendla till ett jobb. Det skapade ju en del oro eftersom jag var tvungen att säga upp mig i Lkpg innan jag ens börjat där. Det gick ändå under omständigheterna bra men jag fick ju börja jobba här med känslan av att alla tycker att man är en idiot. Den känslan suddades ut ganska fort med tanke på att folk här i Lkpg ändå har behandlat mig bra under omständigheterna. Sen är det klart att vissa tjurskallar alltid finns på alla ställen. Finns vissa man märker som har börjat att behandla en annorlunda än innan, men jag trivs förvånansvärt bra här och chefen har nästan bönat och bett om att jag ska stanna! ;)
Nu när det gått ett par månader sen jag fick det andra jobbet så har vi märkt att allt har löst sig väldigt fint ändå, det fanns ingen anledning till panik och jag hade egentligen inte behövt bytt jobb. Wilma funkar jättebra på sitt dagis nu och är en helt ny hund, hon är precis slut varje eftermiddag när vi hämtar henne och mycket mer lugn och stabil i humöret.
När det gäller Lkpg kan jag ändå konstatera att det för det första inte var så jobbigt att pendla (men det blir väl värre på vintern), min kollega närmast mig är toppen och det är så mycket värt med tanke på att den gruppen jag kommer komma till i Nkpg är lite bråkig i perioder och med mycket olika viljor. Det jobb jag har nu är ett väldigt fritt jobb med mycket liv och rörelse, alltså en perfekt kombination. Jag har mycket ansvar med tanke på att jag jobbar med att över 300 medarbetares löner, semestrar, föräldraledigheter, flexsaldon, arbetade jourer m.m ska stämma. Jag vet att jag inte kommer att ha denna arbetsuppgift på mitt nästa ställe som dessutom är en mycket mindre klinik vilket känns väldigt tråkigt. Just nu känns det som att jag BARA byter jobb för att slippa pendla, men att själva jobbet inte kommer att bli bättre. Visst måste jag ändå säga att det är väldigt mycket värt att få ut ett par extra timmars fritid per dag och mer pengar i fickan då jag inte kommer att få samma höga bensinkostnader. MEN mentaliteten här i Lkpg passar nog mig bättre eftersom det jobbar mycket mer unga personer här medan det i Nkpg bara blir jag och en till som är under 45 år. Men å andra sidan så får man tänka att jobbet i Nkpg kan bli bättre på sikt med nya medarbetare, förhoppningsvis lite yngre folk, mer och mer ansvar och arbetsuppgifter.
Tanken från början var alltså att tänka rent egoistiskt när det ändå gäller en viktig omfattande del av livet, men nu är jag inte helt hundra på att det bästa för mig är att slippa pendla. Det bästa är nog att vara på en arbetsplats man trivs väldigt bra på!
Jag tror ändå att det i slutändan blir bra, jag kommer att få mer fritid. Jag kommer nog att anpassa om mig med mina andra arbetsuppgifter sedan även om jag kommer att sakna det jag gör nu väldigt mycket. Jag kommer att hinna träna och umgås med folk mer och vara lite mer delaktig i vardagen. Jag har ett fast jobb på US just nu men blir mer som en sommarvikarie med tanke på att jag slutar den 8/8. Det blir Nkpg från och med 11/8 med andra ord. Det blir nog bra!!! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar