jaha!

Jag har inte nämnt det förut men vi har sålt Subarun sedan någon månad tillbaka. Det blev ett jättefel på den och det skulle kosta 18 000 kr att laga, så nån nisse på verkstaden fick köpa den JÄVLIGT billigt. Jäkla lilla skitfinspångsunge! ;) Jag är dock mer än glad av att vara av med den bilen för den var ett rent impulsköp som inte alls blev bra! Sen att vi förlorade en tråkig summa pengar på det hela är ju såklart det värsta av allt. Med bara en bil klarar vi oss absolut som det ser ut nu. I framtiden skulle vi dock behöva en större bil än min lilla Yaris, därför har vi funderat lite till framtiden vad vi skulle vilja ha i bilväg. Vi är ju som sagt sugna på en mindre SUV.

Känner mig dock för tillfället lite besviken. Såg idag en annons på en Toyota Rav4 till ett vettigt pris, snygg var den också. Det var alltså tänkt att vi skulle åka och provköra den efter N slutat jobbet idag. Men på vägen hem ringer han och säger att han kollat upp vad försäkringen och skatten på bilen skulle kosta. När man hör att det skulle kosta över 4000 kr i månaden att ha bilen så blir man ju avskräckt direkt, därav min besvikelse. Jag hade ju bokat av mitt träningspass och allt för att hinna provköra! :(  Skulle till och med till H&M för att använda min härliga 20%-rabattkupong som jag även dissade i ren sur-protest! DÅ är det illa, när jag är så sur att jag inte ens vill åka och köpa nåt nytt fint till mig själv!!!!

Jag tycker att det är lite så typiskt generellt med saker. Man funderar på olika renoveringsprojekt, nya möbler, ny bil, att börja spara till resa, att spara till ev. bröllop och sen så småningom till nytt boende om några år. Jag menar alltså tills efter jag tagit examen och börjat att jobba. Men det man märker väldigt snabbt när man tänker på allt man vill spara till är att det verkligen gäller att börja prioritera. Allt är så jädra dyrt och man kan inte göra mycket alls åt gången.

Vissa saker på ett hus måste ju renoveras eller underhållas så det måste man ju prioritera. En större bil behöver vi egentligen inte ha på riktigt just nu så det får man väl prioritera bort. Resor är nåt jag har svårt att vara utan i livet så det får man väl iaf försöka unna sig nån gång om året även om man sparar till nåt annat samtidigt.
Sen har jag ju funderat lite på ögonlaser också och det känns ju som om det bara är att lägga ned!
Sen när man väl ska sätta igång och skaffa barn så kan man väl börja glömma all lyx överhuvudtaget man vill spara till, och med tanke på vilken ålder jag kommer att vara i när jag får mitt första riktiga heltidsjobb så kanske ni förstår själva vilken situation man hamnar i, det blir med andra ord ett väldigt kort tag man hinner leva "på riktigt" som andra kanske hunnit göra i flera år. Efter min examen är jag 28 år med väldigt mycket i studielån och utbildad till nåt man inte direkt tjänar så jättebra på...
Det jag menar är att det är tråkigt att vara färdigstuderad vid 28 års ålder istället för för några år sedan som det kanske egentligen hade kunnat sett ut vilket nu tar bort ett par viktiga år för mig som jag har kunnat strukturerat upp mitt liv på lite bättre, men det är som det är nu...Jag är knappast ensam om att vara i denna situation år 2014. ;)
Man får hoppas att man vinner ett par millar på Lotto! ;)