c-c-c-cchanges *bowie*

Jag har funderat lite på det här med uppbrott med tanke på saker man "hör från andra" lite då och då. Det är ju en ganska hemsk sak för många men en piece of cake för andra (oftast den som lämnar någon kanske). Att bli lämnad är nog värre än att lämna, även om sorgen i att göra någon illa när man lämnar också kan vara stor.
Det jag dock funderar på är när folk separerar som är i vår ålder eller äldre då folk kanske har hunnit gifta sig, köpt hus och skaffat barn. En sådan separation blir så mycket värre på något sätt i mina ögon.

Ibland kan man ju tycka att det är bra att två personer separerar om deras förhållande utåt sett inte har verkat så bra. Ibland kan man t.o.m rent av undra varför i helvete vissa inte väljer att separera med tanke på hur mycket dom verkar skälla på varandra. Men när en separation mellan folk i vår ålder kommer från ingenstans får jag en otrolig obehagskänsla i magen. Dels kanske för att jag vet hur ont det gör med en separation, men dels också för att jag tror att man är rädd för förändringen en separation medför. -Oj hur kommer det bli nu, kommer man vara vän med båda? Kommer dom fixa det här? Hur kommer barnen att må? Ja tankarna är många när det först kommer på tal och jag tror att människan överlag kan ha väldigt svårt med förändringar. Dessutom tror jag att det känns i magen för att man blir så rädd för att när som helst kan egentligen vilka som helst separera, inkluderat en själv.

I en relation där man har dålig kommunikation kan ju ett uppbrott komma från absolut ingenstans, bara pang bom sådär. Nåt den ena parten har gått och tänkt på hur länge som helst. I en relation med god kommunikation tror jag att det är något som båda är medvetna om är på gång under en lång tid innan det hela har eskalerat fram till ett uppbrott. Det man däremot kan lära sig något av är att de flesta uppbrott vi har sett så har ändå parterna till slut lyckats gå vidare ganska bra, och de flesta träffar ju någon ny så småningom och tycker att livet blev ganska jäkla bra ändå. Så är det ju såklart inte för alla, men det jag menar är att i en separation finns ju ett slags nytt hopp, en ny möjlighet att göra något annat med sitt liv, en nystart.