Min virrpanna

Alltså säga vad man vill om N, men han har inte alltid ordets gåva och är heller inte alltid den vassaste kniven i lådan. Min N är mycket bra, allt från snäll och omtänksam till praktisk, men han är ingen akademiker precis! ;)
Han ringer från Coop och frågar om han ska köpa något speciellt varpå jag ber honom att köpa nektariner eller nån annan trevlig frukt som man kan blanda ner i frukostyoghurten på jobbet. -Hahahaha det kan nog bli lite svårt att hitta för det är ju inte direkt juletid! brister han ut i luren. Jag fattar noll och ifrågasätter vad det egentligen är för jäkla frukt han tänker på, för nektariner hör då inte till det främsta jag brukar äta på julen. -Jaha clementiner tänkte jag på....du ska inte ha sån här gallamelon då? säger han direkt efter sin första lilla miss. -Är det galiamelon du menar nu, för nån melon uppkallad efter ett snuskorgan låter ju inte sådär jättegott precis. -Ja galia då, säger han lite förnedrat och inser att hans försök till käck dryghet har gått helt åt pipsvängen...igen, som så många andra gånger förr.

Det här är något som kan vara både kul och väldigt frustrerande ibland. N försöker sig ibland på att slänga med fina ord, men ofta i helt fel sammanhang så att det inte alls får den betydelse han menar.
Ja, han är en handy man, han kan fixa grejer och han kan säkert sitt yrke jättebra, dock är han ganska dåligt allmänbildad. Kanske beror det på att han inte har fått någon direkt hjälp med allmänbildningen från hemmet som liten? Kanske beror det förmodligen på att man i yrkesskolan inte lägger nån jättevikt vid ämnen utöver de praktiska? (Jag har ju trots allt vikat i en yrkesklass och smakat på nivån där) Vad vet jag? Jag menar inte att jag på något sätt skulle vara bättre än honom men jag har växt upp med en väldigt nyfiken, intresserad och påläst och berest pappa på ständig jakt efter nya saker att lära sig (trots att han jobbade inom industrin och gått yrkesskola). Pappa var en sån pappa som alltid kunde svara på alla frågor man hade om historia, geografi, språk o.s.v. Jag förstår att jag har fått dessa gener från honom, vilket jag är väldigt glad över.

Jag tänker mig att när jag får barn så vill jag också på samma sätt som min pappa gjorde, föra in lärande i leken. Jag vill också ha allmänbildade barn, barn som är ständigt nyfikna på  och öppna för att lära sig mer. (Och ja, det är klart att jag fattar att jag har 50% chans att få barn som är  raka motsatsen).
Jag minns en sommarsemester på Kreta eller Mallorca när jag var liten då pappa gjorde det till en lek att lära mig Europas länders alla huvudstäder när jag var i 8-års åldern. Utan att förstå att det var ett sorts lärande så kunde jag ju efter nån timme där på stranden alla huvudstäder i Europa. Detta har även gjort att jag länge kommit ihåg dem.
Jag kan tycka att nyckeln till väldigt mycket är kunskap och ibland märker man att folk med väldigt mycket kunskap  inom ett visst ämne ser ned på andra, det är inte heller bra, men det är en annan historia....

Jag och min snälla, praktiska man! ;)