Like clockwork.

Jo men atteeee, jag visste ju att QOTSA skulle komma till Peace & Love och blev lite småsur att jag skulle missa dom då eftersom jag var såååå sugen på att se dom igen. Jag kände dock lite på mig att det kanske skulle bli en vanlig spelning i Sthlm när P&L lades ned. Jag hade rätt, råkade av misstag höra detta på radion och åkte genast hem och tjatade på mannen om att vi skulle åka. Han var inte jättesugen mitt i en renovering men när jag erbjöd mig att köra så gick det vägen. De spelar på Cirkus och vi köpte biljetter vid ungefär samma sittplatser som sist vi var där och såg Social Distortion. Gillar verkligen Cirkus. Det blir intimt och lagom och det är ändå bra ljud, sen är det lite coolt att sitta som i ett jättestort cirkustält heheh. Det ska bli jättekul!!! :)

Houston!

Houston! We have a floor. Ja det är alltid en början! ;)

Så jävla fimp!

Alltså det här känns så typiskt min uppväxtort eller så typiskt småortsproblem/gnäll eller så typiskt svenskt gnäll överlag. Nån affär har påsar som inte ser ut som den standardiserade påsen i gamla goda hederliga Konsum (som man tydligen tror att det fortfarande heter) och då skapar det ju stoooooora problem i ens vardag! Seriöst? :)

Min virrpanna

Alltså säga vad man vill om N, men han har inte alltid ordets gåva och är heller inte alltid den vassaste kniven i lådan. Min N är mycket bra, allt från snäll och omtänksam till praktisk, men han är ingen akademiker precis! ;)
Han ringer från Coop och frågar om han ska köpa något speciellt varpå jag ber honom att köpa nektariner eller nån annan trevlig frukt som man kan blanda ner i frukostyoghurten på jobbet. -Hahahaha det kan nog bli lite svårt att hitta för det är ju inte direkt juletid! brister han ut i luren. Jag fattar noll och ifrågasätter vad det egentligen är för jäkla frukt han tänker på, för nektariner hör då inte till det främsta jag brukar äta på julen. -Jaha clementiner tänkte jag på....du ska inte ha sån här gallamelon då? säger han direkt efter sin första lilla miss. -Är det galiamelon du menar nu, för nån melon uppkallad efter ett snuskorgan låter ju inte sådär jättegott precis. -Ja galia då, säger han lite förnedrat och inser att hans försök till käck dryghet har gått helt åt pipsvängen...igen, som så många andra gånger förr.

Det här är något som kan vara både kul och väldigt frustrerande ibland. N försöker sig ibland på att slänga med fina ord, men ofta i helt fel sammanhang så att det inte alls får den betydelse han menar.
Ja, han är en handy man, han kan fixa grejer och han kan säkert sitt yrke jättebra, dock är han ganska dåligt allmänbildad. Kanske beror det på att han inte har fått någon direkt hjälp med allmänbildningen från hemmet som liten? Kanske beror det förmodligen på att man i yrkesskolan inte lägger nån jättevikt vid ämnen utöver de praktiska? (Jag har ju trots allt vikat i en yrkesklass och smakat på nivån där) Vad vet jag? Jag menar inte att jag på något sätt skulle vara bättre än honom men jag har växt upp med en väldigt nyfiken, intresserad och påläst och berest pappa på ständig jakt efter nya saker att lära sig (trots att han jobbade inom industrin och gått yrkesskola). Pappa var en sån pappa som alltid kunde svara på alla frågor man hade om historia, geografi, språk o.s.v. Jag förstår att jag har fått dessa gener från honom, vilket jag är väldigt glad över.

Jag tänker mig att när jag får barn så vill jag också på samma sätt som min pappa gjorde, föra in lärande i leken. Jag vill också ha allmänbildade barn, barn som är ständigt nyfikna på  och öppna för att lära sig mer. (Och ja, det är klart att jag fattar att jag har 50% chans att få barn som är  raka motsatsen).
Jag minns en sommarsemester på Kreta eller Mallorca när jag var liten då pappa gjorde det till en lek att lära mig Europas länders alla huvudstäder när jag var i 8-års åldern. Utan att förstå att det var ett sorts lärande så kunde jag ju efter nån timme där på stranden alla huvudstäder i Europa. Detta har även gjort att jag länge kommit ihåg dem.
Jag kan tycka att nyckeln till väldigt mycket är kunskap och ibland märker man att folk med väldigt mycket kunskap  inom ett visst ämne ser ned på andra, det är inte heller bra, men det är en annan historia....

Jag och min snälla, praktiska man! ;)

DragStar

För ett par veckor sedan tog N mc-kort. Jag var inte helt säker på att det skulle gå vägen för han och jag har absolut inte samma sätt att studera på. Dessutom hade jag ju såklart ingen som helst aning om hur han då körde eftersom jag aldrig kunnat se det. N har tagit kortet genom att endast övningskörning med körskola, han hade tyvärr ingen som haft sitt mc-kort tillräckligt länge eller som hade tid, som han i så fall kunnat övningsköra med hemma. Tycker det är duktigt av honom att han tog kortet på så kort tid med dessa förutsättningar, för så många lektioner tog han inte heller.

Jag tycker absolut att det är jättekul för honom. Trodde först att det var nån slags 30-årskris men nu när han har börjat att åka ut och köra en del så verkar han faktiskt tycka att det är riktigt kul.
Jag har endast en hjälm än så länge så jag har inte följt med på någon tur än. Får väl ta ett lugnt provåk utan mc-kläder innan jag köper några så jag vet att jag tycker att det är kul att följa med först.

Faktum är att han köpte sin mc förra året, den har alltså stått och väntat på honom i nästan ett år. Det har väl varit en liten morot för honom. Dessutom är det ju inte så kul att lägga ner så mycket pengar på något för att sedan upptäcka att man inte är duktig eller att man inte tycker det är kul. För man kan se det såhär, N har ett visst sätt som gör att han fastnar i grejer i korta perioder. Det gäller oftast musik, toklyssnar på något i ett par månader och sen aldrig mer. Eller som en sån grej att han köper en gitarr och en förstärkare och försöker lära sig att spela i ett par månader och sedan tröttnar och så står allt bara och samlar damm i ett hörn. Det beteendet hos honom gör att jag verkligen hoppas att mcn inte kommer vara en sån grej i mängden, för det blir en alldeles för sak att göra så av. ;)

grannarnas små busfrön.

Vi är ett par hushåll på vårat lilla område som har hundar, varpå de flesta av dessa hundar gör Wilma totalt vansinnig. En är hon livrädd för, en annan blir galen när han ser henne och egentligen har hon inte hälsat så värst väl på någon av dem förut.
I söndags kväll skulle vi ta en liten kvällsrunda med Wilmis och stötte på flera av hundarna, den första springer spanieln blev som vanligt vansinnig när vi kom och började att mucka med Wilma, men sen hände något mycket mycket trevligt. Den arga hunden gick iväg och på en tomt bredvid stod två nyfikna, glada jack russels och illglodde genom staketet. Man märkte att Wilma var nyfiken och ville bekanta sig med dom. Vi fick komma in på deras tomt som det var plank runtomkring och hundarna fann varandra direkt. De sprang och busade i säkert 30-45 min konstant och hade SÅ skoj. Det var riktigt härligt i matte-hjärtat att få se vårt lilla busfrö vara så lycklig!  Vi behövde ju knappast ta någon promenad längre, och Wilma somnade som en jäkla stock på kvällen. Låg och flåsade bra rejält där innan hon somnade. :)

Vi fick även en liten guidad tur av deras tomt och hus. He-rre-gud säger jag bara! Nu är för visso mannen i hushållet snickare men ändå! Vilket jäkla drömhus. Vinterträdgård, ute- och innedamm, snickarglädje, 1800-talshus som de har piffat upp totalt, skitmysigt med små speciella snickerier överallt och framför allt massa olika sorters verandor och uteplatser lite här och där, och såklart en jacuzzi. För ALLA på vårt område har pool eller jacuzzi, eller för all del båda, utom vi och ett pensionärspar. Tyyyypiskt! ;)

Däckad nummer ett! :)

anouk

Jag var inte jätteintresserad när jag satt och kollade på Mellon i år. Satt och surfade eller läste en tidning samtidigt så jag hörde knappt ens låtarna. Dock la jag märke till Anouk. En 38-årig kvinna och så jäkla snygg! Vilka gener, eller okej nu har hon ju för visso varit modell och så men iaf. Tänker man sig andra 35-åringar så är det ju många som ser helt jäkla schletna ut, och joooo hon har också fött barn!!! Jag själv tycker att jag redan börjar att se för jävla sliten ut i ansiktet och då är jag tio år yngre än henne! Typiskt!
Spelar ingen roll om du tränar dig trådsmal och ändå ser ut som ett jäkla helvete i nyllet. Jag kan tycka att ett snyggt ansikte kan slå vilken kropp som helst! Amen to that!

Blev ett litet ytligt inlägg, men jag tror att de flesta som känner mig vet att jag tycker om alla sorters människor oavsett hur man ser ut! :)

bohemic in

Ibland säljer N skrot eftersom sådant blir över på hans jobb. Oftast är han då jättegullig och delar med sig av summan direkt eller indirekt till mig. Om han inte köper något gott fredagsmys, tex vin eller bubbel för pengarna, så får jag ofta en hunka eller två i handen att köpa vad jag vill för. Niiiice! :) Denna gång skedde detta precis innan N drog iväg på Sweden Rock, han tyckte alltså att jag skulle använda dessa skrotpengar till att handla nån god mat åt mig själv medans han var bortrest. Jag bestämde mig för att köpa en klänning på Indiska istället när jag ändå hade en liten rabattcheck och allt! ;) Provade två klänningar men valde ändå den mörka av de på bilderna. Mmm lång och skön och riktigt härlig!

Denna fick följa med hem!

Den här var jättefin men förmodligen
finare på nån annan än mig! :)

renovering av litet badrum

Det är ganska uppenbart att jag inte vet någonting om renovering när det gäller att börja om ända från början, ända från grund och botten, riva och bygga nytt. Vi snackar vår badrumsrenovering. Tyvärr har vi bara ett badrum och det jag tycker tar evigheter påstår N går ganska så snabbt!
Vi påbörjade renoveringen i måndags förra veckan och var utan toalett två dagar den veckan. Tyckte att det gick ganska okej när man ändå bara är hemma på kvällarna, för på jobbet finns det ju tillgång till toa hur mycket man vill. :)
Det äckligaste av allt är vart vi måste duscha, nämligen i vår suuuuuperäckliga källare. Okej att jag visste att det skulle bli äckligt, men inte SÅ äckligt som det verkligen är! N har tagit loss bottendelen av vår gamla duschkabin som vi står på, så har han sparat duschkabinens slang och duschmunstycke som han kopplat in i källarkranen. Det finns inget vettigt att hänga handduk eller så på, för vart än ögat når så är det kladdigt, dammigt, äckligt och skitigt. Det ligger musbajs överallt på alla hyllplan, det är spindlar stora som handflator som hänger överallt i taket och det bor en groda/padda i ett hål i väggen (såklart precis där duschbotten står). Man känner sig inte så fräsch när man duschar med andra ord....

Nu har vi kommit så pass långt att snickaren är klar med alla väggar och tak, elektrikern har hunnit fixa en hel del eluttag och har lagt golvvärme, mattläggaren har flytspacklat golvet och nu behöver vi BARA vänta en vecka till tills nästa moment kan hända. Jo men nu har man vant sig så pass mycket vid det här så nu är det väl bara att köra på utan att gnälla! :)

Före med rivna tapeter

Bråte överallt, hela entrén förstörd

Mr handy man!

Vårt lyxiga hemma-spa i källaren hehe ;)

Min nya kompis

Våra fina rena, härliga hyllplan

Min nya kompis nummer 2

The lay of the land mån 18 juni - 13

would have, should have, could have

Nu är det en tid sedan jag bloggade igen fastän jag trott att jag skulle bli bättre. Det är bara så att under praktikperioder och sommarjobbsperioder så finns det ingen som helst lust eller ork till bloggen. Dock saknar jag att kunna skriva av mig lite i vardagen eller att få dela med mig av roliga händelser här. Jag är dock riktigt tokig i Instagram så det lättaste är nog att följa mig där. :) För er som inte vet så är Instagram en app till smartphones där man har som ett eget fotoalbum att dela med sina vänner, som man uppdaterar så ofta man vill. Jag uppdaterar ganska ofta... :)

However...idag har varit en väldigt ambivalent dag för min lilla hjärna att processa. Det mindre bra vill jag inte skriva om men det bra är att jag har haft en härlig dag och fått bra sinnesintryck som behövdes. Det krävs härliga helger när veckorna med sommarjobb och pendling blir lite tuffare än vanlig skolvardag.
Det mindre bra går lite hand i hand med det jag vill komma med med det här inlägget.

Att blogga är skoj och så men efter en tar lusten, orken och inspirationen slut om du inte har tiden för det. Det har jag inte nu. Det andra är också att jag skulle vilja, orka, kunna och våga skriva om mycket som rör sig i mitt huvud. Förut har jag varit väldigt öppen med vissa saker men jag känner att jag slutit mig lite. Det finns många saker som pågår i mitt huvud som skulle vara så otroligt skönt att kunna dela med sig av, bara att skriva av sig kan hjälpa så långt ibland. Dock är de flesta av dessa saker av den sortens karaktär att de skulle kunna såra någon, göra någon annan illa, uppröra någon, få någon annan att känna sig stött med mera, ni förstår. Vissa saker är av komplicerad natur och vissa saker skulle då göra att jag på sätt och vis hänger ut folk, vilket jag inte är så säker på att jag vill. Jag har under flera månaders tid övervägt ifall dessa saker är värda att skriva eller att helt enkelt få utlopp för på något annat sätt. Kanske borde jag skriva ner saker i ett Worddokument och bara spara på datorn och sen hålla på det i några månader och se hur det känns. Nu handlar inte det här om att spy ut en massa skit på människor jag har omkring mig som det kanske låter som, men jag måste tillägga att jag har en högst komplicerad relation till vissa människor. En del andra saker kan handla om händelser från mitt förflutna som kan såra någon om jag skriver om det idag. Jag menar väldigt olika typer av saker, men det är ändå tankar som jag märker att jag ständigt återkommer till och som förbryllar mig. Ahhh what to do, what to do?