Ibland brukar jag gå igenom liknande stadier, eller i alla fall olika stadier, i min träningsprocess. Jag har ju en app för Friskis där jag kan boka av eller boka på mig på pass. När jag ska boka på mig till pass känner jag mig så jäkla hurtig och duktig. När det dock börjar att närma sig och tiden är några timmar innan ett pass kommer ångestens olika stadier för mig. Jag vill inte, börjar fundera på hur jag kan muta mig själv att dra mig ur, blir på dåligt humör o.s.v. Jag undrar varför jag går igenom dessa olika stadier? Beror det bara på lathet eller tycker jag bara verkligen inte att det är kul att träna.
Jag kan inte påstå att jag tränar för att det är kul, jag står ut med att träna för att må bättre. Det som gör passen tråkiga är att det är så dålig musik på spinningen, dessutom byter aldrig spinningledarna musik. Detta gör i sin tur att man liksom under passets gång kan sitta och räkna ut hur många låtar det är kvar av det jobbiga. Okej jag överdriver lite, så jobbigt tycker jag inte att det är, men när jag vet att en viss instruktör absolut ska klämma in en 4-5 dansbandslåtar på sitt pass så känns det ju inte jättekul att sitta där och trampa i takt till dessa, en takt man knappt hittar för övrigt!
Eftersom man har ett visst levnadsmöster så kan ju även det göra att man bara kan gå på pass på vissa tider. Instruktörer har ju sina pass på samma tiden vecka efter vecka. Detta gör ju att man liksom alltid får höra samma musik på alla pass man går på.
Det är hur som helst lättare när man få sällskap av nån man känner när man ska träna, eller om dom har bytt musik, eller en dag då man verkligen ser fram emot att träna för att solen skiner och man redan är glad. Gråa snöiga/regniga dagar vill man oftast mest stanna hemma. Idag tog passet emot lite extra eftersom jag börjar känna en ond hals. Tycker det är så svårt att avgöra när man bör och inte bör träna.
 |
| Ja men här sitter man iaf på sadeln... ,) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar