Det är ett jäkla slitliv när klockan ringer 05.30 varje morgon och du befinner dig i ekorrhjulet och går lite för långa arbetsdagar än du egentligen ska, samtidigt som du ska vara trevlig, glad och alert samt spåna på reflektionsuppgifter och redovisningsuppgifter i skallen. Samtidigt som man ska lära sig ett nytt yrke på en ny arbetsplats. Jag har ju såklart under mina fyra praktikveckor inte orkat att vara vaken till längre än 20.30 på kvällarna ungefär. Jag blev lite slut som artist där ett tag i mitten när krafterna tog slut efter influensan. Vi har väl inte haft det roligaste livet här hemma sedan vi började att bli friska. Det tog något otroligt på krafterna. Men nu är vi tillbaka pigga och glada igen. Ska även försöka att börja träna i veckan igen nu när den sista hostan börjar att ge med sig.
Praktiken var i det stora hela bra även om jag gnällde lite där ett tag. Det blev lite knas och bakvänt med vissa saker. Jag hade en mentor i tre veckor och en annan den fjärde och sista veckan. Den första mentorn hade tyvärr inte så jättemycket pedagogik i sig, vilket ledde till att jag tyckte att jag mest satt av tiden och glodde på när hon jobbade. Andra bullar blev det minsann sista veckan när den andra mentorn kom tillbaka till jobbet! :)
Jag hade även en tredje mentor som endast jobbade i receptionen som var en ganska så käck äldre dam. Henne hade jag kul med och lärde mig mycket av samtidigt som hon lärde sig en del av mig.
Rent socialt var det ett jättetrevligt gäng som jag kom bra överens med. Dom sa flera gånger hur kul de tyckte att det var att jag var där och hur trevlig jag var att ha att göra med. De berömde mig även för hur duktig jag var och sa att praktikanter innan inte alls hade varit lika duktiga på att t.ex skriva diktat osv. Det är ju JÄTTEKUL att få sånt fint beröm när man som jag är väldigt dålig på att någonsin ge sig själv beröm!
Idag har det skrivits på en läxa och tyvärr är det mer än så som jag måste ta tag i att skriva. Annars ska det bli ganska så jäkla kul att börja skolan som vanligt igen och träffa sina klasskamrater igen.
Hej dåååå ssk-rock! :) |
Nåt jag inte kommer att sakna är iaf den här absolut tok-vidriga tvålen som är den enda som finns på sjukhus. Kräkvarning! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar