museifredag

Jag och Robin har pratat ett tag om att vi borde gå på museum i stan, så igår kom dagen D. Blev rekommenderad av Nicke som precis har jobbat på Stadsmuseet att vi borde gå dit. Sagt och gjort!
Jo ja det var väl ganska så kul, men jag kan ju såklart inte stoppa min fobi som alltid ska komma fram.
Ett tag trodde jag att min märkliga fobi endast har handlat om uppstoppade djur, men jag har nu lärt mig att det även gäller låtsasmänniskor i live-size och mörka miljöer med ljud ur högtalare. Mörka fejkade miljöer handlar nog främst om att jag inte vet vad som kommer att lura runt hörnen. Det är högst troligt att det kommer att stå ett uppstoppat djur/fejkad människa och lura runt hörnet när man är på t.ex museum. (Att åka upp för den första mörka rulltrappan med djurljud i på Kolmården triggar tex igång fobin)
På museum går jag i stort sett omkring med ångest, hög puls, svettningar, rädsla och klamrar mig gärna fast vid personen jag är där med som ett skakigt nervvrak. Jag ser förmodligen ut som en riktig psykopat. Folk som är med mig på museum måste gå in i rum i förväg och kolla så att kusten är klar. Ropar dom att det finns uppstoppade djur/fejkmänniskor i rummet så vägrar jag att gå in. Det var såklart ett rum på Stadsmuseet som jag inte kunde gå in i.

Funderar på om jag ska söka någon slags hjälp mot detta. Vet att det finns nån gubbe i Norrköping som kan hypnotisera en som en form av terapi. Kanske kan jag under hypnos få fram vart denna rädsla kommer ifrån, för själv har jag ingen aning. Jag har ett minne från ett museum i Stockholm där jag blev rädd som barn, det är mycket möjligt att detta är själva grunden till fobin.
Jag menar , jag älskar ju att lära mig saker, jag älskar att se saker som bildar så att inte komma att kunna ta med mina barn på museer i framtiden känns ju tråkigt om jag inte gör någonting åt det här.