är det inte det ena...

Usch jag är så trött på att världen med jämna mellanrum ska vändas upp och ned för en. När något är bra så ska något annat bli dåligt. Nu är det t.ex jättebra att jag kommit in på utbildningen jag ville, men samtidigt ska CSN börja att krångla. Jag är futtiga 1,5 poäng från att få studiemedel vilket gör att jag var tvungen att skriva ett jäkla brev till dom. Brevet är skrivet och nu är jag istället upprörd över allt jag var tvungen att minnas tillbaka till för att kunna skriva brevet. 
Nej, jag mådde inte så jättebra första gången jag pluggade. Min pappa dog 3 månader innan jag började på Lärarprogrammet. Nollningen var hemsk för mig, för jag hade väldigt svårt att vara närvarande i sinnnet. Första året på LIU tog jag mig på nåt mirakulöst sätt igenom av bara farten. Det var inte så att jag tyckte att studierna var speciellt svåra, men all energi som gick åt till allt runt omkring mig med sorg och en helt ny familjekonstallation, tomhet, oro, ilska, saknad och känslan av att vara udda som hade förlorat sig pappa osv, det var inte riktigt kompatibelt alla gånger med högskolestudier.
Nu hoppas jag att CSN godkänner mitt brev så att jag bara kan få slappna av och koncentrera mig på studierna istället för en massa oro över pengar. Time will tell...