I wanna go home!

Äntligen kom N hem med vår lilla snutt. Hon hade tydligen fått världens glädjefnatt på Valla när hon såg att N kommit för att ta hem henne. Jag satt redo på trappan för att kunna filma när hon kom hem och såg mig men tyvärr råkade jag inte få med ögonblicket när hon kutar som en tok uppför gången till vårt hus och får glädjefnatt en gång till! Hon är inte som förut, det är inte samma lilla energiknippe som vi är vana vid att se och man märker att det här har tagit på hennes krafter. Hon är tystare, inte lika intensiv och hon vill vila mycket. Jag jobbade till 00.00 i natt och oavsett tid kommer Wilma alltid ner till hallen och möter mig för att hälsa och blir så glad så, men i natt var det ingen som kom ner. Istället hittade jag henne ihopkrupen vid min huvudkudde bredvid N. Som en liten liten bebiskorv! Det är mest N som gäller sen hon kom hem, jag är inte riiiiktigt lika bra märker man. Hon släpper inte N med blicken vart han än tar vägen, och det är väl inte så konstigt för det är väl han som är hjälten som kom och räddade henne igår hehe. 
Ska iaf bli skönt att se henne bli bättre och bättre för varje dag nu. :)