Blue Valentine

Igår såg jag Blue Valentine som är en jävligt sann och jobbig film. Den handlar om ett kärlekspar som det helt enkelt går åt helvete för, antagligen pga vardag och att de växer ifrån varandra. Man får se början av förhållandets glada dagar varvat med slutets miserabla dagar. Efter filmen var slut kände jag mig så jävla tom och ledsen. Det är som sagt en jobbig film att se och den skildrar ju delar av ett förhållande som jag tror att alla går igenom eller upplever någon gång med någon eller flera. Många förhållanden slutar säkert såhär och man ska vara glad för att man efter 4 år med samma person fortfarande kan skratta, prata, göra saker och vara glada ihop. Givetvis är ju inte alla dagar så för några par men det måste vara så jävla tragiskt att ha börjat att bygga upp ett liv ihop med någon och sen sitta mitt i den smeten och känna att man sakta dör och måste ta sig ur alltihop. 
Man är överlag ganska dålig på att se vad man egentligen har, även om det kan verka som att alla andra har det så jävla mycket bättre.
Ett förhållande kan ju bli väldigt tufft när "nykärheten" tagit slut och det är väl då många står i valet och kvalet att vara kvar eller inte. 
Jag och Nicke har ju haft många många kriser men vi står ju ändå kvar här nu båda två utan att må dåligt, och det måste ju ändå vara det som räknas va?

Ryan Gosling, en av världens absolut snyggaste!
Ren fröjd att kolla film med honom i några timmar ;)