Bilbarnstol

Ett tungt ok som hängt över mina axlar har släppt. Jag har varit lite stressad inombords över att vi snart behöver köpa en bilbarnstol till Sam då babyskyddet börjar bli lite väl trångt. Det finns ju tusen val och de som toppar bäst-i-test ligger i 4000-kronorsklassen vilket jag kan tycka är lite väl dyrt. Tänkte avvakta lite för att invänta om någon av de stora babynätbutikerna skulle komma ut med nån rabatt på nåt av de större märkena som säljer bilbarnstolar och att vi sedan skulle ta ett beslut efter detta, och ja, så blev det helt enkelt. Babyland hade 15% på Britax i helgen och så fick det bli (Britax Römer Max Way). Vi tog den bilbarnstol som av alla modeller kom på tredje plats i ett oberoende test så det känns ändå ganska bra, och summan efter rabatt landade på någonstans runt 2000 kr istället för det dubbla. Nu är tyvärr bilbarnstolen blå/svart och jag hade väl kanske önskat mig en mer diskret färg, men men man kan inte få allt. Får se när det blir ett byte i bilen för lilla herrn. :)

En utflyktsdag

När man är mammaledig blir det lätt lite långtråkigt, pengabrist, växande bebis med allt vad det innebär och rutiner är ju några exempel på varför det kan gå lite sakta emellanåt när pappan jobbar i veckorna. Då är det bra att själv ha en mamma som gått i pension i år. Vi har kunnat åka iväg på en del utflykter. Sen är det självklart jättekul att kunna åka iväg och göra saker med andra personer som är hemma på dagarna, men det är ju något mer kravlöst med att hänga med sin mamma. Det finns tex kanske lite mer utrymme att få hjälp med Sam och Wilma, det finns kanske (förhoppningsvis) lite mer förståelse att man kanske är väldigt trött/hungrig och inte alltid på topphumör. Dessutom ställer min mamma upp JÄMT, där har jag en väldig tur. Hon säger sällan nej till något som jag föreslår eller ber om och jag hoppas att hon skulle våga säga nej ifall det är något hon inte vill ställa upp på. Hur som helst så har vi varit iväg till en del ställen på utflykt under detta år nu. Det är även bra att kunna ta med mamma då Nicke inte alltid är så intresserad av vissa utflykter som jag vill göra.

Igår åkte vi iväg och gick en sväng på Mirum och kollade efter ny pyjamas till Sam (växer så det knakar) och mamma var snäll och köpte både två set pyjamasar och ett par höstbyxor till Sam...OCH ett par skor till mig!!! Väääldigt snällt! Och där vill jag tillägga att jag sällan tar emot ekonomisk hjälp eller får saker köpta överhuvudtaget sedan en ganska lång tid tillbaka som jag märker att andra kanske utnyttjar lite mer hos sina föräldrar långt upp i vuxen ålder. Ja så mittresonemang var att hon gärna kunde få köpa ett par skor till mig och lite kläder till Sam om hon nu ville det nu när föräldrapengen inte är så kaxig i plånboken! :)

Vidare åkte vi sen och spanade in Löfstad slotts handelsträdgård som jag varit nyfiken på länge. Vet inte varför jag fått för mig att Löfstad ligger långt bort men det är ju jättenära Norrköping! Tar ju max ett par minuter från Himpan! Aja nåväl, vi gick och kikade på blommor och fina trädgårdsprydnader och det var soligt och varmt och skönt och Sam var duktig, snäll och gullig som vanligt. Sedan tog vi en fika i deras stora växthus där det var riktigt varmt och skönt. Även om vi inte skulle köpa några växer just igår så kan det vara kul att gå och botanisera lite och få lite tips och goda idéer. Kommer såklart vilja ta tag i en liten höstplantering så småningom här hemma.

Huseri

Alltså snacka om att man är lite bäng i skallen. Vi sitter och dreglar en del på Hemnet och tänker att vi kanske snart (nästa år) tar tag i att sälja huset och flyttar på oss. Tänker att om vi inte tar tag i det nu snart så kanske vi aldrig gör det. En sak som gör att man vill få ändan ur vagnen är ju att folk får så jäkla bra betalt för sina hus nu och vi vill såklart rulla med den vågen vi med. N har tydligen nån man på sitt jobb som äger ett hyreshus med lägenheter i Norrköping som N hörde sig för lite med och tydligen skulle det bli en 3:a ledig i november  2017 och en i maj 2018. Vad händer då? Jo, Elin får fullständig panik och börjar hitta både en och tre anledningar till varför vi har det bra där vi bor och varför det skulle bli krångligt att flytta nu. Jag tänker bland annat såhär:

1. Vi ska snart söka förskoleplats åt Sam till våren/sommaren nästa år, känns som det bara blir en massa krångel med det om vi ska flytta. 2. När båda börjar jobba nästa år måste Wilma tillbaka till dagis, om vi flyttar kanske vi får jättelångt till hunddagiset (om vi ens får nån plats där igen). 3. Wilma kanske inte klarar av en flytt till rent psykiskt, man märker att minsta lilla sak tar på hennes krafter nu. 4. Ooooooorka bo i lägenhet nästa sommar hehehe. 5. Oooooorka ta tag i en flytt och försäljning av huset. 6. Vart faaaaan vill vi bo sen?

Det kommer ut tomter till försäljning i Svärtinge med jämna mellanrum som jag tycker är trevliga men de är så jädra dyra! Och ännu en nackdel är att många av dem är bundna till en viss husleverantör, en som vi kanske inte hade tänkt oss ifall vi skulle bygga nytt. MEN, vill vi ens bo i Svärtinge? Det blir ju en massa pendling även där. Här bor vi himla bra med kort in till stan och busshållplats utanför huset men det är lite ensamt att bo här för Sam, bara ett par till med småbarn här. Mjjaaa mjaaa. Tänker att ett bankmöte och en liten mäklarkontakt får vara första steget för en som är lite seg i starten, sen får vi väl se. :)

Annars tänkte jag försööööööka blogg lite igen när Sammis sover mitt på dagen. Nu är ju pappans semester slut så det är back to basics igen. Lite mer rutiner i livet och lite mer vardag, tyvärr men det är ju bra på samma gång. I övrigt växer Sam så det knakar, sitter nästan själv och kryper nästan. Ska på 8 månaderskontroll på BVC om två veckor och det ska bli såååå spännande att se vad han väger och hur lång han är nu. :D