Jo då, idag kom den, den berömda julstressen. Jag blir stressad eftersom det är så mycket att göra och för att jag känner att man just nu har noll koll på mat till julafton osv. I mitt huvud tänker jag nog i julbordsstuk men börjar förstå att jag måste begränsa mig. I år har vi delat upp så att våra gäster tar med några saker var, men det är ändå mycket att styra med här hemma. Idag måste vi slå in alla julklappar, städa så mycket av huset som vi orkar, tänka till vad vi behöver köpa till jul i matväg, åka och handla mat och sedan börja tänka till om vad vi ev. vill julbaka. Har hittills "bara" bakat ett julgodis i år som ligger i frysen.
Ja så kan man ju fråga sig varför vi inte har börjat med julbaket till exempel i god tid och bara fryst in? Ja inte vet jag, kanske för att det hela tiden är så mycket på gång i vårt liv (absolut självförvållat) så att när det väl infinner sig lite ledig tid så måste man passa på att andas ut.
Nu mitt i allt har vi även köpt 2 x 2 kubik ved som ska flyttas in i ett av våra uteförråd. Det första lasset med 2 kubik gick faktiskt ganska snabbt att bära in i och med att vi beställde hemlevererat vilket kom i en stor säck som stod på vår garageuppfart i torsdags, men det andra lasset med de sista 2 kubiken har vi köpt löst och kommer därför i ett släp vilket gör att det tar mycket längre tid att lasta in. Efter detta lass ska vi ta tag i resten...det jag menar är att man är ganska slut i kroppen efter att ha burit 2 kubik ved...men men det är tur att det är soligt idag i alla fall! ;)
Jag är ledig 22 och 23 december så jag kan absolut handla det sista och städa det sista, men jag känner att jag också vill kunna andas ut lite de dagar jag har tagit ledigt. Okej absolut, man kan andas ut efter julafton men jag är ju tyvärr lite av en perfektionist (som aldrig lyckas vara perfekt). Jag målar tyvärr gärna upp en bild av hur allt ska vara i förväg, gärna en bild som är sådär perfekt som i ett tidningsreportage om julen, så där som jag vet att man ändå aldrig får det att se ut hemma. Sen stressar jag upp för att jag aldrig orkar ta tag i något för att få det sådär fint som jag har tänkt mig, och får uppmuntra mig med att det minsann kommer att bli så NÄSTA gång istället, men den där nästa gången kommer visst alltid.
Nåväl, måste inse att jag måste lägga ribban mycket mycket lägre för att kunna må bra eftersom jag faktiskt inte har den tid/energi eller pengar för att kunna ha det där "perfekta"!
.jpg)
