Snusan Snusansson

Det är Wilma det! Hon har en miljon smeknamn här hemma. Kärt barn har många namn. Vi har ingen annan så kär som Wilma. Men medaljens baksida har tyvärr börjat att visa sig och vi lever i en ovisshet för tillfället.
Wilmas ena bakben brakade drastiskt ihop en fredag för några veckor sedan när hon hämtades från dagis. Inget speciellt hade hänt på dagis och vi fattade noll. Efterföljande helg bestod av vila och hältan blev bättre. Hon fortsatte dock att dra upp benet hela tiden på ett märkligt vis som vi inte sett förut. Hon går, sitter, reser sig, kissar osv i en märklig position med ena bakbenet och klarar inte längre sina vanliga långa promenader. Hon har så mycket energi i kroppen men det går inte att hantera henne som förr.

Vi åkte till slut till veterinären där vi nu efter röntgen har fått konstaterat att hennes korsband på bakbenet är av OCH att hon har artros i båda bakbenens knän, dessutom är hennes höfter inte de bästa.

Nu står vi inför dilemmat hur vi ska "lösa" resten av hennes liv. Just nu inväntar vi samtal från en annan veterinär som ska kolla på hennes röntgenplåtar och avgöra om man kan operera eller om vi bara kan gå vidare med rehab. Kan vi operera knäet så finns åter igen ett brett spektra med alternativ, d.v.s olika operationstyper som finns på olika håll i landet. Kan bli att vi får resa iväg långt och kan bli en lång rehabprocess. Nu vet vi inget....Jättejobbigt! Jättejobbigt att få beskedet fastän man vet att vad som helst kan hända när som helst.

Vi vill ju såklart ha kvar Wilma i några år till minst, men vi vill ju även att vårat lilla energiknippe ska få ha ett bra liv. På dagis hämtar vi en liten tjej som har sårig nos varje dag eftersom hon i ren frustration gör något med nosen i burgallret när hon inte får följa med sitt vanliga gäng ut på de dagliga promenaderna i grupp. Det är det som känns värst. Att hon inte får leva som hon vill. :(

Vår fina Snusan-busan! <3

Höst -15

Denna höst har varit lite lurig tycker jag, kanske helt normal som höst brukar vara allra mest. Tycker det har hänt mycket den senaste veckan bara. Mycket kalla morgnar och löven som redan bytt till härlig höstfärg börjar trilla ned på gräsmattan. Allt börjar sakta men säkert gå över till att bli sådär "novemberfult" eller vad man ska kalla det.

Jag får ofta höra av folk att november är årets "sämsta" månad men det är väl svårt för mig att känna så när jag fyller år den månaden. Kan väl inte påstå att det är sådär suuuuuuperkul att fylla år som förr men jag tror att jag har svårt att hålla mig objektiv tack vare min  födelsedag.

Förra helgen märkte jag i alla fall något ganska gulligt drastiskt när jag drog upp rullgardinen i sovrummet. Trädet utanför fönstret hade nämligen "fått höst" på en endaste liten gren. Ja nu börjar det även där! ;)

Naj naj naj!

Hepp! Sjukdom lagom till helgen! Har verkligen kämpat mig igenom de sista två arbetsdagarna i veckan. Tack och lov för kort fredag idag så jag kunde smita hem och slänga mig i soffan...för att snora, nysa, snyta mig, oja mig med mera. Det var INTE så jag hade föreställt mig denna helg! :( Är lite småirriterad på en viss kollega som har gått till jobbet i flera dagar fastän hen varit APSJUK och såklart börjat smitta ner flera av oss andra. Hur tänker man? Säkert ren dumsnålhet med karens osv. Sååå dumt!

Vi hade planerat trädgårdshelg denna helg efter mycket härlig inspiration från besöket på Zetas förra helgen på väg hem från Solna. Ja besöket förtjänar såklart ett inlägg i sig men jag tänkte i alla fall bjuda på någon liten bild så länge. Men men, med denna oturliga förkylning kommer jag nog inte klara att röra ett finger i trädgården. Känns som det är sista chansen innan frosten kommer för att vi ska ha tid med en trädgårdshelg. Hösten är busy busy busy!

Nästan som en idolbild! ;)